Tjingelingelingeling!

Här kommer det tredje och sista blogginlägget om den roliga dansveckan i Malung!

Jag och Mia gjorde en bra investering under Malungsveckan. Vi hyrde en cykel i sportaffären. Nu kanske ni tycker att det var snålt att bara hyra en cykel då vi ju var två stycken? Men det var så fiffigt att vi även fick låna värdinnans cykel, vars hus vi bodde i. Som jag skrev i mitt förra inlägg om Malung, så var mina fötter inte i den bästa formen efter allt dansande. Det kändes såå lyxigt att kunna sätta sig på cykeln och slippa gå. :-P Det är ju riktigt kul att cykla vettja! Bara svänga benet över sadeln, sätta sig tillrätta och svischa gatorna fram med vinden fladdrande i håret. Härligt! Något som inte är lika härligt är när man råkar ha munnen öppen under cykelturen och en liten fluga råkar flyga in. Har ni varit med om det? Mjääeeuu, kan meddela att flugor smakar citron! Inte alltför äcklig smak, men jag försöker undvika att ha munnen öppen när jag trampar runt.. ;-P

Det är inte alltför ofta jag kommer mig för att cykla. Trist egentligen.. jag har ju en egen cykel, men den står i min mammas förråd. Jag har ingenstans att göra av cykeln hemma hos mig. Jag tog hem min cykel förra sommaren, men då fick jag ha den ståendes i vardagsrummet i min lägenhet. Snyggare inredningsdetalj/möbel har jag sett om man säger så. Fast den funkade ju att använda som torkställning åt kläderna. Nää, som ni märker så var det ingen hit att ha the bike in the livingroom.. :-I

Tjohoo vad det trampas!

I princip varje dag under Malungsveckan begav sig jag och Mia till Grönlandsparken som ligger mitt i centrala Malung. Här showade dansbanden för fullt eftermiddagarna igenom. Vi hade för det mesta tur med vädret. På förmiddagarna regnade det vart och varannan dag, men sen efter lunch blev arrangörerna och publiken bönhörda, för då sprack det upp och solen gassade så skönt. :-D

Ujujujuj, ni skulle ha varit med på torsdagen, kära vänner! Ett stooort folkhav mötte mig och Mia när vi kom gåendes till Grönlandsparken med våra brassestolar i händerna. Vi banade oss fram bland alla people och lyckades hitta en ledig liten plätt på gräset framme vid scenen. Tror bestämt att det var den enda lediga plätten på flera tusentals kvadratmeter. Titta bara hur packat det var:

Det var en underbar stämning! Konferenciern sa att det var publikrekord! Ca 5000 pers! Vet ni varför det kom så mycket folk? Jo, in på scenen kom dom åttaåriga Malungspojkarna Emil Olsson, Lukas Halvarsson, Edvin Lindstrand, Leo Böris och David Hedin som börjar mima till Larz Kristerz låt Carina. Publiken började genast klappa händerna och jubla. :-)

" - Det var lite läskigt i början men sedan var det jättekul, säger Lukas. Tidigare har vi spelat på dagis, men där var det lite färre folk." Så sa Lukas till Dalarnas Tidningar efter konserten.

Efter att pojkarna spelat klart låten och lämnat scenen kommer så bandet in som har dragit all denna publik. Bandet som vann musikpriset Guldklaven för både Årets Dansband och Årets Låt (Carina). Meine damen und herren: LARZ KRISTERZ!

LK bjöd på en trevlig show och framförde bl.a låtarna Carina, Last Date och Purple Rain. Publiken var verkligen på G och klappade händerna så att det stod härliga till. :-D Själv tyckte jag att det var kul att se LK i verkligheten för första gången.

När LK:s show var slut kom bandet Drifters in på scen. Det var omöjligt att känna igen dom. :-o Killarna hade klätt ut sig till tjejer och sångerskan till en slags kopia av Elvis. Dom såg riktigt skrattretande ut!

Drifters bjöd på sig själva och spelade några gamla covers. Sen ropade dom upp konferenciern på scenen. Han fick ett paket med kläder som han skulle sätta på sig. Haha, han såg ju bara för komisk ut när han lite tafatt kom ut på scenen igen. Looki, looki:

Sen tog Drifters fram en liten rund barnpool och placerade på scenen. Rätt var det var dök en riktig brandbil upp och ut hoppade en brandman med slangen i högsta hugg! Förväntningarna höjdes när han började fylla på poolen uppe på scenen. När påfyllandet var klart avlägsnade sig brandmannen. Ni kan nästa ana vad som hände härnäst. Jodå, konferenciern, som för övrigt hette Tur Åke Lindkvist, blev uppmanad att hoppa i den lilla poolen. Sagt och gjort, under livligt påhejjande från publiken satte sig den äldre herren med kanske världens fulaste baddräkt pladask i det blöta så att vattnet stänkte på folket runtomkring. Alla garvade så hjärtligt. Bandet började spela Itsy Bitsy Tiny Winy Yellow Polka Dot Bikini. Tur-Åke såg ut att trivas riktigt bra i poolen med sin badring och badboll. Haha! Vilket upptåg. :-P

Ja, många konserter och framträdande tittade vi som sagt på under veckan. Då och då blev vi uppbjudna och tog oss en liten svängom på den lilla mini-dansbanan bredvid scenen.

Två dagar var vädret x-tra fint. Då tog vi bilen bort till Bullsjöns Camping som ligger vid Dalälven, i utkanten av Malung. Det var för övrigt denna camping som jag campade på under förra årets dansbandsvecka. Hua, vad jag frös då på nätterna. Det var svinkallt! :-S

Så här såg det ut på stranden.

Här har jag det skönt i solen minsann. :-)

En hel del kosing gick åt till alla restaurangbesök. Två kvällar åt vi mat hemma i huset, men dom övriga kvällarna var vi flitiga besökare på restaurangerna i Malung. Speciellt restaurangen La Scala var uppskattad av oss. Om jag inte missminner mig åt vi där hela tre kvällar. Om ni någon gång skulle ha vägarna förbi Malung så rekommenderar jag er att beställa deras Filé Mignon Black & White. Riktigt smaskens! :-)

Jag dansade sex danskvällar av sju. På torsdagen var jag hemma och tog det lugnt. Under torsdagen blev det även massinvasion i vårt hus. Ca 20 pers från olika delar av landet flyttade in. Dom kom bl.a från Umeå, Hudik och Mora. Hela huset förvandlades till ett stort kollektiv. Men det var bara trevligt! Dock fanns det bara ett badrum med dusch i huset.. Hihi, den där duschen gick verkligen i ett. Jag och Mia var tvugna att lämna vår fina bröllopssvit, för den var sedan tidigare bokad av några andra som skulle komma denna torsdag. Vi tog således vårt pick och pack och flyttade ut till den stora uthuslängan på gården. Vårt nya rum var inte alls lika flashigt som det förra, men det dög alldeles utmärkt ändå, trots lysrörsbelysning och fällsängar. ;-) Vi roade oss bland annat genom att ta in en stereo och poppa skön musik. Jag hittade en tennisboll som vi kastade till varandra i den avlåååånga korridoren. Man har väl barnasinnet kvar?! *smile*

En stor kram till Micke som höll mig sällskap över några cider på torsdagskvällen då jag inte var iväg och dansade. Vi satt i vardagsrummet, spelade musik och pratade förhållanden, kärlek, tjejer och killar. Det var trevligt. :-) När alla danzers kom tillbaka vid två på natten dukade vi fram fika och smörgåsar och så slog vi oss alla ner vid det stora matbordet i köket. Myyysigt var det. :-D

Denna Malungsvecka var den trevligaste hittills. *ler stort* Mycket dansande blev det! Avslutar det tredje och sista blogginlägget om Malung med några kort på artisterna och banden som uppträdde.

Må så gott allihopa! KRAAAM!

Här är två Scottar:

Sångerskan Melissa i Zlips:

Inte så mycket fylla på dansen, däremot kryllade det av vattenflaskor i alla möjliga färger och storlekar:

Bandet Blender poserar:

Hej!

Efter jobbet idag mötte jag upp min bonus-farmor Ade som jag har berättat om tidigare i min blogg (läs bl.a inlägget från den 12 augusti år 2008). Hon stod och väntade på mig utanför min arbetsplats. I helgen fyllde hon år men jag hade inte möjlighet att träffa henne då, utan vi bestämde att vi skulle träffas och äta middag på restaurang idag.

Äntligen fick jag tillfälle att prova på restaurangen Fräcka Halvpannan på Söder som min väninna Zandra rekommenderat mig vid flera tillfällen. :-)

Jag hade för säkerhets skull ringt till restaurangen i förväg och bokat bord. Optimisten Jenny trodde att vi skulle hinna dit en halvtimme efter att jag slutat mitt kneg. Tjena hejsan, vad jag bedrog mig. Jag hade inte räknat med rusningstrafiken i vår huvudstad. Bussen segade sig fram verkligen.. Jag var tvungen att ringa till "Halvpannan" och tala om att vi satt fast i trafiken. Till slut kunde vi kliva av bussen på Åsögatan och vandra vidare till matstället. Ähum, jag måste ha haft tillfälligt fel på synen för jag råkade ta fel på husnumrena så vi gick åt hel fel håll på Bondegatan (där restaurangen låg). Jag tyckte synd om min gamla 85-åriga bonus-farmor som fick traska på en bra sträcka i och med mitt schabblande. Hon har ju haft en hjärtinfarkt i höstas så hon är inte lika rask i stegen som tidigare. Jag kände mig lite stressad eftersom vi vid det här laget var 45 minuter försenade till bordsbokningen.. Fint folk kommer sent, är det inte så? ;-P

Här är bonus-farmor Ade..

Det fanns fortfarande platser kvar på restaurangen när vi kom. *puh* Vi satte oss ner vid ett av fönsterborden och började pladdra om det senaste som hänt i våra liv. Jag tog fram min gamla kamera. Min nya jättesuperfina kamera blev ju snodd häromdagen som ni kanske minns? För tillfället, tills jag skaffat mig en ny, fick den gamla kameran duga. :-) Ade provade att ta ett kort på mig.. Hon är inte van vid den nya uppfinningen digitalkamera så hon tittade på den lilla kameraskärmen med ett öga precis som man gjorde förr i världen när man hade ett titthål som man kikade i. Det såg lite roligt ut. Man såg ju egentligen ypperligt på skärmen med båda gluggarna vettja. *smile*

Den trevliga servitören kom in med grillspett av Flat Iron beef, som är en ny stycknings detalj från Nebraska och Florida. Tack vare specialkosten korna får de sista månaderna är köttet extra saftigt och smakrikt. Spetten serverades med husets bearnaise och färska pommes.

Detta käk var delikat tyckte både jag och Ade (som hade valt samma som mig). Oxköttet hade en annorlunda god smak. Inte dumt, inte dumt. :-P Jag hjälpte Ade att äta upp det som inte hon orkade, snällt va? ;-)

Vilket matvrak jag var denna kväll.. Jag brukar inte orka med efterrätt, men jag kunde inte låta bli att beställa in en kladdkaka till efterrätt. Mitt sockersug var enormt efter varmrätten, så därför blev det en extra kaloribomd i form av kladdkakan. Här kan ni se vad tjusigt efterrätten var upplagd.

Det slank ner som en skit i en länsman. Swoop sa det bara. Riktigt mumsigt. :-P

Det var trevligt att träffa farmor Ade igen. Hon var dock ganska deppig för hon har fått ögonsjukdomen Gula Fläcken och börjar få väldigt svårt att se.. Måtte hon bara inte förlora synen helt och hållet! *håller tummarna*

Over and out

Yo´!
 
Tänkte att jag skulle fortsätta att berätta om min dansvecka i Malung. :-)
 
Det tog mig och Mia tjugo minuter att promenera till Orrskogens Folkets Park där dansen ägde rum. Jag har varit här tre gånger tidigare, första gången var 1999. Mia däremot har varit här en gång förut. Det var en välbekant syn som mötte oss när vi kom fram. Här är entrén till dansen:

Totalt kom det 3382 besökare första kvällen. Wow, vad mycket people tänker kanske ni nu? Kan avslöja att första kvällen kom det minst antal besökare. På onsdagen slogs det publikrekord: 7592 pers!! Man behövde verkligen inte känna sig ensam. *ler* Folk i alla åldrar var på plats, från barn till pensionärer. Det fanns inte så många barn dock, några stycken bara. Här är den, enligt mig, absolut sötaste besökaren. ;-D Vilken liten goding!

Vi dansare hade totalt fem dansgolv att shejka loss på. Jag höll mig mest på bana 3 där modernbanden spelade. :-) Uj, vad mycket jag dansade må ni tro! Mina fossingar började knorra redan första kvällen. Skavsåren som jag hade fått under dansveckan på Öland hade inte hunnit läcka ännu.. Och nu bildades det fler onda blåsor, ajaj. Redan andra kvällen, på måndagen, grimaserade jag för varje steg jag tog. Nä, det gick bara inte att dansa längre! Snyyyft vad tråkigt! Jag provade att sätta på mig ett par andra dansskor som jag hade med mig, men dom gjorde det bara etter värre.. :-(

Jag stapplade fram bland människorna som vandrade runt på dansbane-området.. Tårarna höll nästan på att komma.. Hur skulle jag nu kunna dansa resten av veckan? :-o

Rätt vad det var gick jag förbi en ängel med stånd. Nä, jag menar att jag gick förbi en ängel som stod i ett stånd! Jag säger ängel, för det visade sig att han var min räddande ängel. :-P Mannen stod i ett stånd där dom sålde dansskor, m.m Han tittade bekymrat på mig och frågade hur det var fatt. Jag berättade som det var. Han sa åt mig att sätta mig på bänken och ta av mig skorna, så skulle han spraya på plåsterspray på mina tår.

Oh-no tänkte jag och började rodna. Ni kan ju tänka er själva, efter att ha dansat en massa kvällar i mina dansskor så luktar det, vid det här laget, inte rosor och lavendel när man tar av sig dom. Ujuj, om jag tar av mig skorna kommer jag ju att ta kål på min räddande ängel! Han kommer säkert att falla död ner av den hemska odören! Jag såg redan tidningsrubriken framför mig: "Ondsint danstjej mördar intet ont anande skoförsäljare med tåbira".. Hua, vad sorgligt! :-S

Jag var tvungen att ta tjuren, eller rättare sagt ängeln, vid hornen och berätta att det inte luktade så gott om mina fossingar. Han sa att det inte gjorde något. *ler* Han sprayade på sån där plåsterspray på mina lilltår som var blåsfulla (alltså tårna var fulla med blåsor)! Sen gav han mig ett paket med speciella nylonstrumpor som skulle lindra friktionen i skorna. Jag sa att jag inte hade några pengar på mig, men det gjorde inget. Han sa att jag kunde betala vid något annat tillfälle. Vilken snälling!

Här är ett kort på min räddande ängel. Det är han som står i mitten. :-)

Jag återvände efter ett tag med pengar som jag hämtat och så betalade jag för strumporna plus att jag köpte en sån där sprayburk. Dagen därpå gjorde jag och Mia ett besök i hans skoaffär och köpte oss varsina par nya dansskor. Mina nya dansskor var grymt sköna må ni tro! Dom, i kombination med Compeed-plåster från Apoteket, gjorde att jag kunde dansa resten av veckan utan större problem. Suuperbra!! :-D

Nu hinner jag inte skriva mer! Fortsättning följer.. :-)

Gud vad jag älskar min handväska. :-P

Den har jag med mig nästan vart jag än går och om jag någon gång mot förmodan inte har den med mig så känner jag mig naken. Känner ni igen er? Ja, det är ju inte så vanligt att killar bär handväska, men ni tjejer känner kanske igen er? :-)

I min väska har jag mitt survival-kit kan man säga. *ler* Den är fullproppad med allt möjligt såsom nycklar, plånbok, ett lypsyl, två olika läppglans, nagelklippare, nagelfil, astmaspray, huvudvärkstabletter, solglasögon, tandpetare, mobilen, en spegel, mascara plus diverse annat smått och gott. Jag kan knappt förstå hur killar klarar sig utan handväska? Gör ni det, tjejer?

Peppar, peppar, jag har glömt min kamera vid några tillfällen, men min handväska har jag stenkoll på. Det räcker med att jag går några få meter, så känns det tomt om jag inte har handväskan hängandes över axeln. Denna väska är en gryymt bra uppfinning! Me like a lot. :-D

Man kan ha både det ena och det andra i väskan. En voffsing till exempel..

Min handväska är inte så stor men den har många fack där jag kan sära på mina pinaler. Plånboken och mobilen i ett fack, mediciner i ett annat, nycklar i ett tredje och SL-kortet i ett fjärde. Superbra verkligen. *tummen upp*

Handväskorna finns ju i alla möjliga färger och storlekar. Här har jag hittat en väldigt annorlunda handväska när jag sökte runt på nätet. Kan denna väska vara något för dig kanske? ;-)

Här är lite fakta från tidningen Allas:

"- Max två kilo får handväskan väga, säger Birgitta Häggmark som är leg arbetsterapeut på Södersjukhuset i Stockholm. Annars drar man gärna upp axeln under örat för att den inte ska halka ner och så får man en snedbelastning som kan ge inflammation och värk i nacke och axlar. Håller man en för tung väska i handen eller på armen kan man få ont i fingrar och i handleder. Och är väskan väldigt stor, tung och otymplig så att man måste hålla ut den från kroppen för att den inte ska slå i benen hela tiden finns det risk för tennisarmbåge.

Allra bäst är en handväska i form av ryggsäck eller att bära handväskan i en lång axelrem tvärs över bröstet, då fördelas tyngden jämnt och man minskar risken för skador. Ryggsäcken är dessutom en moderiktig investering i sommar.

- På ryggen kan man bära ganska tungt, lite beroende på hur vältränad man är förstås, säger Birgitta som själv har sina tillhörigheter i en ryggsäck."

Kram: Jenny

Hej mina vänner!

F´låt för att jag inte har skrivit på ett tag. Som jag nämnde tidigare händer det så mycket i mitt liv just nu. Ibland kan det vara riktig stiltje på upplevelse-fronten, sen kommer det perioder när det händer mucho cosas. En sån där intensiv period är jag inne i just nu uppenbarligen. Men det är ju jätte-roligt! Jag går runt och bara myser. :-P Svävar runt på mina må-bra-moln och tycker att livet leker. *ler stort*

Men det är tråkigt att jag inte hinner skriva om allt jag är med om här i bloggen. Men så fort jag bara får tid över ska jag ta igen förlorad bloggtid!

Här är en rolig historia:

17 blondiner väntar utanför en nattklubb.
En kille kommer förbi,

- Varför står ni här och väntar, varför går ni inte in?

En av blondinerna svarar,

- Vi väntar på en till, man måste vara 18 för att komma in.

Hej på er!

Jag blev så glad när jag ringde till pizzerian idag. Det visade sig att dom hade kvar min kasse där! Ni vet den som jag råkade glömma där igår.

Efter jobbet åkte jag dit för att hämta påsen. Min jeansjacka och min bok låg kvar där i, men min nya Canon-kamera var borta. Någon hade snott den.. Så nu är jag jätte-ledsen. Min älskade kamera som jag brukar ta kort med var och varannan dag.. Jag vet att jag får skylla mig själv som glömde kassen, men jag blir besviken på den oärliga människan som snodde med sig kameran. Buhuu! *snyft och stön*

Jag orkar inte skriva om Malung just nu.. Luften gick lixom ur mig..

Kramis från mig..

Puh!

Puh är det rätta ordet. Vid midnatt igår skulle jag lägga mig och läsa min nya bok som jag hade köpt. Boken var putz weg gegangen! Jag letade runt i min lägenhet. Ingen bok någonstans. Sist jag hade boken låg den i en påse tillsammans med min jeansjacka och min älskade digitalkamera. Och om jag minns rätt så höll jag senast i den påsen när jag väntade på min pizza som jag skulle ta med mig hem från pizzerian i centrum igår. Woups! Jag mååste ringa till pizzerian sen idag och höra om dom möjligtvis har påsen med mina grejor.. Nu blir jag ju lite orolig. Jag brukar hålla bra reda på mina grejor, men faktum är att jag råkade glömma kvar min kamera på en restaurang i Malung nu på semestern oxå! Cyklade tillbaka till restaurangen dagen därpå och lyckades få tillbaka den. Tur verkligen! Hoppas jag har tur även denna gång..

Idag glömde jag att sätta på mig min underkjol. Så nu sitter jag på jobbet med en vääldigt genomskinlig kjol. Haha, hoppas att man inte ser igenom allt för mycket. Vem vet, killarna kanske uppskattar det? *fniss*

Klockan är inte ens tio på morgonen och jag har redan hunnit med ett riktigt motionspass. Det ni! Ett ofrivilligt sådant förstås.. Vd-sekreteraren har semester här på skivbolaget där jag jobbar, så jag fick rycka in och hjälpa vd:n med ett viktigt möte. Mötet hålls i ett konferensrum som ligger låångt bort åt tjotahejjti i kontorslokalen. Köket ligger så långt bort från detta konferensrum som det bara går att komma. Jag har kutat fram och tillbaka med brickor fulla med te- och kaffetermosar, koppar, glas, servetter, bullfat, fruktfat, vattenflaskor, m.m. Klumpedunsen Jenny lyckades snubbla över tröskeln in till konferensrummet. Alla glas och vattenflaskor på brickan ramlade omkull. MEN jag hade tur i oturen, ingenting gick sönder! *drar en lättnadens suck* Däremot förde jag en himla massa oväsen när jag snubblade och försökte balansera brickan med alla glas och flaskor. Vd:n kom och frågade om det gick bra. Det var lite pinsamt. :-o

Nu sitter jag på min kontorsstol och pustar ut. Vad käckt att man har fått en mindre smickrande svettfläck längst ner i slutet av ryggraden utanpå blusen. Jaja, det torkar ju. Vd:n blev iallafall jättenöjd med min framdukning. *smile* Till lunch har jag beställt sallader till mötesdeltagarna. Det blir nog bra. :-)

Over and out!

Men då! Har ni råkat ut för att ni har skrivit typ ett långt mail och sedan råkat komma åt en knapp och raderat allting?

Så var det för mig idag.. Jag hade suttit och skrivit ett långt blogginlägg om Malung på jobbet. Ja, jag vet att jag borde ha jobbat, men det var kolugnt och jag satt ändå bara och rullade tummarna.. Var nästan klar och höll på att läsa igenom det jag skrivit en sista gång innan jag skulle publisera det. Då hände det som inte fick hända.. Jag råkade komma åt en knapp med musen och VIPS var heela det långa blogginlägget raderat. Poff, totalt vanished! Jag satt där och bara stirrade på skärmen. Hade någon sett mig just då skulle dom ha trott att jag sålt smöret och tappat stålarna. Suck och stöön vad tråkigt.

Jag hoppas att jag hinner skriva om det imorgon. :-)

Nu är det nanna-kudden som gäller.

Goodnight everybody!