Hellou!

Jag är ensam hemma just nu. Är tyvärr förkyld och har nackspärr. Även om det finns en del städande som jag skulle behöva göra, så är det bara att strunta i det och sitta ner och ta det lugnt. Klarar ju inte av att göra något när huvudet är tungt och jag dessutom inte kan röra det varken upp eller ner eller åt sidorna pga nackspärren. Det har straffat sig att sova med två huvudkuddar. Tänkte att det var bra att ligga högt med huvudet pga nästäppan, men istället fick jag alltså nackspärr. Jaja, nu har jag iallafall tid att skriva lite i min blogg.

Egentligen var tanken att jag skulle vara en hängiven bloggare nu när jag blivit mamma. Men jag hade inte räknat med att det inte finns så mycket bloggtid när man har en liten bebis.. Tänkte att det kan vara roligt för Erik att kunna läsa vad som hände när han var liten. Men jag får helt enkelt skriva när det passar och jag får lite tid för mig själv. Jag har iallafall skrivit små notiser i almanackan vad Erik har gjort sen han föddes. Roligt att kunna se tillbaka på. Här kommer en sammanfattning. *ler*

14 februari: Erik föds!

Mars (1 månad)

3 veckor gammal: Första barnvagnspromenaden, Erik ler för första gången.

April (2 månader)

7 veckor gammal: Erik för medvetet upp sina händer till munnen för att suga, han sover hela 7,5 timmar i sträck.

10 veckor gammal: Erik får sin första förkylning.

Maj (3 månader)

14 veckor gammal: Erik börjar prata högre och hålla ut ljudet längre.

Juni (4 månader)

15 veckor gammal: Erik börjar kunna hålla upp huvudet själv.

16 veckor gammal: Erik pratar som aldrig förr.

17 veckor gammal: Erik vände sig själv från mage till rygg två gånger på samma dag, han klarar av att sitta upp om man stöttar honom.

Juli (5 månader)

19 veckor gammal: Erik badade utomhus i sin pool för första gången. Han plaskade och hade väldigt roligt. Han börjar ta tag i sina egna fötter när han ligger ner på rygg.

20 veckor gammal: Erik börjar få sin första tand.

Augusti (6 månader)

25 veckor gammal: Erik kan nu medvetet rulla runt från rygg till mage.

27 veckor gammal: Erik kan sitta själv utan stöd, börjar gå på babysim.

28 veckor gammal: Namngivningscermoni för Erik.

September (7 månader)

29 veckor gammal: Erik börjar gå på barnrytmik

31 veckor gammal: Erik får feber för första gången, som mest 38,5 grader. Troligen pga av att han håller på att få sin tredje tand (första framtanden upptill). Några dagar senare blir han förkyld för andra gången och har hosta, stackarn.

Oktober (8 månader)

34 veckor gammal: Erik sa första ordet MAMMA (han hajjar nog ändå inte vad ordet betyder än). Han kryper för första gången, en ålande krypstil.

35 veckor gammal: Erik har fått feber igen, troligen pga tänderna.

36 veckor gammal: Erik har lärt sig att vinka hejdå. Han har blivit förkyld för tredje gången och har dessutom fått diagnosen förkylningsastma. Går på två veckors kortisonkur med inhalator.

November (9 månader)

38 veckor gammal: Erik reser sig upp själv genom att hålla i soffan.

39 veckor gammal: Erik sätter sig upp själv från att han ligger på mage. Han har nu fått åtta tänder.

40 veckor gammal: Erik har lärt sig att klappa händerna. Han blir magsjuk för första gången och har diarré och kräks.

Ja, som ni märker så har det hänt en hel del i Eriks liv. Jag är förundrad över vad snabbt det går med hans utveckling. Hade ingen riktig koll på bebisar innan jag fick Erik. Här gäller det att hålla i hatten minsann. Innan man vet ordet av så tar han väl studenten. Nä, skämt å sido, det gäller att ta vara på tiden och njuta. Visst är det jobbigt stundtals att ha hand om en liten, men det är ju oxå helt underbart.

Jag är fortfarande helt fashinerad över min son varje dag som går. Tacksamheten över att jag har fått ett barn finner inga gränser. Jag ser det inte alls som en självklarhet att få barn. Det är mycket som ska stämma. Det gäller att man finner den "rätta" pappan och det gäller att den där starka vinnarspermien lyckas nå sitt mål. Att embryot trivs och är livsdugligt och att förlossningen går som den ska. Ett mirakel är fött!

För någon vecka sedan gick jag och Jörgen på en HLR-kurs för barn. Vi lärde oss hur man gör hjärt- och lungräddning på bebisar/barn. Hur man ska gå till väga om barnet sätter i halsen, om dom slår i huvudet, bränner sig m.m Både jag och Jörgen har gått på HLR-utbildning för vuxna genom våra jobb, men hur man går till väga på ett litet barn skiljer sig från hur man gör på vuxna så denna kurs var verkligen nyttig. Jag tipsar alla hett att gå på en sån här kurs, speciellt om ni har småbarn. Inte så att jag blev nojjig över att något kan hända, men jag blev absolut mer medveten och känner att jag är mer förutseende när det gäller Eriks säkerhet. Såg att många av mammorna på HLR-kursen satt med blanka ögon. Man blir verkligen berörd för man tänker på vad som kan hända om olyckan skulle vara framme.. Nä, den här kursen var jättebra och nyttig verkligen. :-)

Över till något annat. Amningen, som jag skrev om i förra inlägget, går bra. Alltså jag har inte lagt av att amma helt och hållet, men numera ammar jag bara en gång per dygn. Brösten anpassar sig och producerar allt mindre mjölk. Behöver inte använda amningsinlägg längre vilket är fett skönt! Dom där jäkla inläggen levde ju sitt eget liv inne i bh:n. Fick jämt lägga dom på rätt plats. Har även bytt ut amningsbh:arna mot vanliga bh:ar. Är överlycklig över att jag hittade en jätteskön bh av märket Triumph häromdagen när jag var inne till Åhlens City. Brukar alltid ha så svårt att hitta sköna bh:ar, men den här satt som en smäck.

Verkar som att mina foglossningsbesvär börjar ge med sig mer och mer. Numera klarar jag av att gå 1,5 timmes-promenader! Och efter nyår tänker jag börja dansa zumba igen. Jag har gått ner 16 kilo sen Erik föddes för nio månader sedan. Bara två kilo kvar, så väger jag lika mycket som innan jag blev gravid. Kul att nu kunna börja använda byxorna som jag hade förut. Har ytterligare ca 15 kilo att gå ner för att nå min målvikt. Men var sak har sin tid. Jag tar det lugnt.. :-)

Kram från Jenny

Tjenare!

Tiden går fort. Min son har snart hunnit bli nio månader och jag har inte kännt att jag har haft ro, tid och fokusering att skriva här. Vilket är himlans synd, eftersom det man skriver blir ju ett minne. Med tiden glömmer man ju bort en hel del av bebistiden.

Just nu känner jag mig vemodig. Trodde inte att jag skulle känna så, men det gör jag. Varför då? Jo, jag känner att det börjar väl bli dax att sluta amma Erik. Dom första tre månaderna kändes det ganska kravfullt att amma. Jag kände mig som en "mjölkmaskin". Då ammade jag oxå väldigt ofta plus att jag tyckte att det var knepigt att placera Erik så att han hamnade i bra position i förhållande till bröstet. Låter knasigt säkert, dom flesta tänker väl att det är väl bara att amma på. Jag fick palla upp med diverse kuddar under amningskudden och jag tyckte inte att varken soffan eller fotöljen var riktigt amningsvänliga. Jag satt ganska dåligt. Dom första månaderna använde jag oxå en sk amningsnapp för att Erik skulle få ett bra suggrepp om bröstet. Den där amningsnappen var det en hel del meckande med att få på plats, vilket ju oxå gjorde amningen mer bökig.

Men efter dom där första månaderna fungerade ammandet jättebra! Erik lärde sig att suga utan amningsnappen, jag har haft rikligt med mjölk och allt har flytit på riktigt bra. Mitt mål var att åtminstone amma sex månader, gärna lite längre. Men nu, när Erik är nästan nio månader, äter han så pass mycket vanlig mat, så det blir inte så mycket ammande längre. En del av mig känner att det är dax att "återta" mina bröst. Att dom blir som vanliga igen, att jag slipper ha dom där amnings-bh:arna och slipper att se till att amningsinläggen ligger på plats (dom vill gärna förflytta sig i bh:n nämligen). Men jag blir vemodig när jag tänker på att det snart är slut på dessa mysiga amningstunder. Det är ju lixom min och Eriks mysiga grej tillsammans och jag tycker att det är ganska häftigt att man faktiskt producerar mjölk. Är så tacksam över att min mjölk har räckt till. Och det är kanske oxå något som gör att det känns svårare att sluta? Hade min mjölk sinat och upphört, så hade det kanske kännts mer naturligt att sluta amma? Ja, jag får väl bita ihop och snart sluta amma. Erik börjar ju bli en stor kille som klarar sig utan min mjölk..

Vem är Erik undrar kanske du? Jo, han har blivit en riktig personlighet numera. En väldigt nyfiken liten kille med mycket energi. Nästan alltid är han glad och bemöter både känd som okänd med ett leende. Jag är så glad att han är så social och oblyg, fast jag vet att det kan förändras. När jag var i Eriks ålder var jag blyg och denna blyghet höll i sig långt upp i åldern tyvärr. Men hittills märker jag knappt av ett spår av blyghet i detta lyckliga lilla energiknippe.

Jag börjar få riktigt mycket motion nuförtiden. Erik har lärt sig att krypa och allt ska undersökas. Kvick som en vessla är han oxå, så det gäller att hänga med. Det ser ganska tomt ut hos oss numera. Har ju varit tvungen att ta bort diverse grejor på golven och tömma nedersta hyllorna i alla bokhyllor. Elsladdar tycker Erik är väldigt intressanta. Vi tränar honom väldigt mycket på orden "Nej!" och "Ajaj!" och så skakar vi på huvudena. Ibland slutar han med det han gör då, men för det mesta inte. Det är ju så spännande med sladdar, suck! Dom flesta sladdar har vi gömt undan, men alla har vi inte kunnat få bort.

Nä, nu hinner jag inte skriva mer just nu. Dax att byta blöja och sätta på lillen sin pyjamas.

Take care!

Kram Jenny