Marie Nilsson

26 oktober 2011 21:52

Härligt att läsa din historia, jag ska själv bli opererad av Dr. Widman om en månad men med skruvar och plattor. Känns bra att läsa lite positivt när man googlar på stelop. och inte bara allt negativt som alla oftast skriver om! Min fråga: Hur länge behövde du äta morfinpreparat?

Jenny

26 oktober 2011 22:22

Hej Marie!

Nu var det ju över fem år sedan jag opererade mig, så minnet börjat ju svika mig lite.. Men jag har för mig att jag först fick äta morfintabletter i 1-2 veckor och sedan övergå till några "mildare" morfinliknande tabletter i 1-2 veckor, för att till slut ta 4 Alvedon Forte-tabletter per dygn så länge jag kände att jag fortfarande hade ont. När man tar morfin, så ska man inte sluta tvärt, utan man ska tydligen trappa ner sakta fick jag veta.

Jag upplever fortfarande att steloperationen gjorde/gör susen för mig. Visst undviker jag alltför tunga lyft, och att stå eller gå för länge, men i övrigt tänker jag inte på min rygg. Den besvärar mig inte längre. :-D

Ett stort lycka till med din operation, Marie, och hälsa Widman att jag är honom tacksam för att han gav mig ett nytt liv!

Kram Jenny

Johnny

4 maj 2011 18:10

Är det Dr. Jan Widman som hjälp dig?

Jenny

4 maj 2011 19:54

Ja, det stämmer.

pia

1 april 2011 11:24

jag vart stelop men misslyckad så alla läkare gör int rätt

Jenny

2 april 2011 08:25

Vad tråkigt att läsa. Hoppas att du mår någorlunda bra ändå, trots omständigheterna.

Patrik

11 mars 2011 11:23

Trevligt med en frågelåda. Ska ställa ett par frågor här
När började du ta dina 1:a stapplande dans-steg

Hur många danser (danstyper) kan du (har du provat )?

Jenny

2 april 2011 08:23

Mina första danssteg? Oj, vad svårt att minnas.. Jag var 12 år och gick på en åttastegs-bugg (den dansas inte ute, vet inte ens om den lever kvar längre..?). Sen ungefär vid samma ålder gick jag på någon disco-show-dans. Det var inte min typ av dans, hoppade av efter halva terminen. När jag tog studenten väcktes mitt stora intresse för bugg och jag gick på buggkurser i Tuna Gille i V-tuna, EBBA's dansklubb i Bredäng och Brunnabuggarna i Upplands Bro. Har dansat bugg och foxtrot mer eller mindre konstant sen -97. Har även tagit salsa och boogie-woogie-kurser i vuxen ålder. Det är kul med dans!

Emelie

2 november 2010 11:42

Hej!
Hittade dig här när jag sökte å segmentell rörelsesmärta. Har en tid för steloperation i december och funderar mycket om hur det kommer att bli efter. Har 2 barn på 3 och 6 år. Hur mådde du efter operationen och vad är det som du "inte kan göra" efter? Känner man sig stel eller hur känns det? Jag är jätteorolig inför ingreppet. Jag vore jättetacksam om du tog dig tid att svara på mina frågor! Hälsningar Emelie

Jenny

3 november 2010 09:36

Hej Emelie!

Tack för din frågor. :-) Nu har det gått snart sex år sedan jag opererades och minnet bleknar ju lite med tiden. Jag har försökt beskriva i mitt inlägg om allt som jag gick igenom.

Efter operationen hade jag ganska svårt att förflytta mig. Fick gå med kryckor under några veckor. Successivt kunde jag förflytta mig längre och längre sträckor. Men det tog tid.. Jag blev fort trött i ryggen och jag fick ta smärtstillande medicin. Det är bra om man har någon hemma som kan sköta om hushållet dom första veckorna efter op. Sen tror jag att det är lite individuellt från person till person vad man klarar av och hur fort man klarar av det.

Jag fick inte lyfta tunga saker minns jag, max ett mjölkpaket. Det beror oxå på vilken slags steloperation man gör. I mitt fall tog man ben från höften och opererade in över dom två nedersta ryggkotorna. Det skulle växa ihop på naturligt sätt och för att inte man skulle snedbelasta ryggen fick jag gå med en korsett. Det var oxå pga detta som jag inte fick bära tungt. När man stelopererar med sk instrumentering behöver man inte ha ngn korsett.

Det tog nga veckor för mig innan jag kunde klara av att köra bil tex. Jag op i början av maj. Började arbetsträna 25% på hösten har jag för mig.. Sen trappade jag upp arbetstiden för varje månad tills jag klarade av att jobba heltid igen.

Idag är jag i princip lika rörlig som jag var innan jag fick problem med ryggen. Operationen gav mig ett nytt liv! Jag är sååå glad. :-D Det tog väl ungefär ett år innan jag var helt "back on track".

Lycka till i december, Emelie! Håller tummarna att det blir en lyckad op.

Hälsningar Jenny