Äntligen!

Det är så här det ska kännas. Som jag har nämnt tidigare så har jag dejtat en kille på sistone. Han fyller mig med så mycket värme inombords och allting känns så otroligt fantastiskt naturligt och bra när jag är med honom.

Han heter Jörgen. Om inte detta är Mannen med stort M, ja då vette sjutton om han ens existerar över huvudtaget. För en gångs skull känns det som att vi är helt på samma våglängd. Han visar mig så otroligt mycket uppskattning och ömhet och mitt hjärta slår bara mer och mer för varje dag som går. Vi har "bara" träffats ca 8-9 gånger men allting stämmer verkligen. Det låter kanske galet, men honom skulle jag vilja dela mitt liv med. Han skulle jag vilja få barn med.   

Endast två gånger tidigare i mitt liv har min kärlek varit riktigt besvarad (borträknat diverse flörtar). Det var min första pojkvän Rikard och min tidigare sambo Robban. Jag hoppas att Jörgen blir tredje gången gillt.   

Jörgen kompletterar mig på väldigt många områden och han verkar (vad jag har sett hittills) ha allt jag söker hos en man.   

Han sov över hos mig i lördags, i söndags, natten som var och han kommer även att sova över hos mig ikväll oxå. Vi handlar mat tillsammans, lagar middag tillsammans, igår hjälptes vi åt med tvättstugan, vi promenerar, badar och tittar på film ihop. Vi fnittrar tillsammans och han får mig att gapskratta. Så härligt!! Och båda bor i samma kommun. Hur smidigt som helst. Jag har dejtat många killar på distans. Att ha Jörgen så nära känns riktigt lyxigt.

Vi håller på att planera en dygnskryssning tillsammans under påsken och så funderar vi på vilka semesterveckor vi ska boka in tillsammans nu i sommar. Jag har redan Greklandssemestern och Ölandssemestern inbokad. Men två veckor tänker jag och J ha gemensamt. Senast sista mars måste jag ha lämnat in min sommarsemester-ansökan.

Livet är så ljust och underbart nu! Jag njuter för fullt..     

Med extra mycket kärlek

Jenny