Hejsan!   

Iförrgår var jag till den där läkaren som jag nämnde i mitt förra inlägg. Är så glad att hon tog mig på allvar, eftersom jag hade hört tidigare att det inte är det lättaste att bli sjukskriven. Fru doktor sjukskrev mig 25%. Jag sa som det var att jag gärna vill försöka jobba så mycket jag orkar, så det känns bra att börja gå ner bara 25%. Då kan jag åka hem tidigare på dagarna, kan ta igen förlorad sömn och vila kroppen. Ska tillbaka om en månad och se hur jag mår då. 

Just nu befinner jag mig mitt i graviditetsvecka 21. Så här står det på Allt för föräldrars hemsida:

Ja, det är en härlig tid för att jag vet att min lille pojke mår bra. Jag är helt överväldigande lycklig över att få bli mamma. Har så mycket kärlek att ge till denna goa lilla människa.  

Däremot tycker jag det är tråkigt att jag inte mår helt bra. Vill ju bara glida runt med magen i vädret och mysa lixom. Men redan nu får jag ont i ryggen om jag anstränger mig för mycket, myomen på livmodern stör mig allt som oftast och känns obehagliga. Sover som en kratta, har svårt att laga varm mat pga matoset (min sambo får laga alla varma rätter). Nästan all energi går åt till att göra ett bra jobb i receptionen där jag arbetar. Skulle önska att jag kunde göra mer än vad jag gör i dagsläget. Men det är ju bara att gilla läget, bita ihop och tänka på att det ska väl inte vara hur lätt som helst när man tillverkar ett mirakel. Det här är ju det bästa jag någonsin har åstadkommit. Så sjåpa dig inte, Jenny. *ler*

Igår frågade den kvinnliga  brevbäraren, som hämtar posten varje dag på jobbet, när det var dax? Jag svarade februari och hon gapade av förvåning. Hon tycker, som många andra inklusive mig själv, att jag har en väldigt stor mage redan. Hon frågade om jag hade fler än en därinne. Nej, det är bara en liten pojke (men det är ju inte så bara!).

Tack och lov har jag, än så länge iallafall, inte svullnat upp över hela kroppen. Det är bara magen och brösten som har vuxit mycket på mig. Totalt har jag gått upp 3-4 kilo, vilket är lite och bra. Har ju faktiskt redan kommit halvvägs i graviditeten.  

Fick reda på i veckan att en kollega till mig oxå väntar barn (hennes andra). Hon är en månad efter mig i graviditeten och det syns i princip ingenting på henne. Tänk vilken skillnad det kan vara. Men man ska inte jämföra sig med andra eftersom sizen på magen  är så individuell. Själv hade jag inte en chans att dölja min mage på jobbet när jag kom tillbaka från semestern i somras, då var jag bara i graviditetsvecka 13.  

Vet att man egentligen kanske inte ska köpa så mycket till barnet innan det är fött. Det kan ju hända något hemskt.. Men jag är optimistisk och dessutom älskar jag att handla kläder. Så jag har inte kuunnat låta bli att köpa några små plagg till min prins. Dessa kläder har jag köpt. En blandning av gulligt, coolt och tufft. Är bland annat väldigt förtjust i velourmaterial på bebisar. Klicka på bilderna för större storlek.

Har även införskaffat min första systemkamera för att kunna ta bättre foton. En Canon EOS1100D+18-55IS. Hoppas att jag kommer att bli nöjd med min nya kamera. Tack Sandra S för tipset!  

Kram från Jenny!