Hellou!

I senaste numret av Må bra står det att läsa att om du går 7200 steg om dagen, som är lika med en timmes promenad, och du äter precis som du brukar så går du ner ca 1,6 kilo i månaden och 18,5 kg på ett helt år. Det är väl bra, eller hur?    

Jag har nu införskaffat en stegräknare som sporrar mig extra mycket att gå ut och gå. Jag försöker att gå ungefär 10 000 steg om dagen. Vissa dagar vilar jag dock. Kroppen måste ju få en chans att återhämta sig oxå. Det i kombination med ändrade matvanor har verkligen satt fart på min viktnedgång. Hur kul som helst! Nu har jag på tre veckor gått ner tre kilo. Jag vet att detta viktras inte kommer att hålla i sig lika mycket hela tiden. Men utsikterna att lyckas gå ner 8-10 kilo fram till midsommar ser riktigt ljusa ut.   

Här är min stora fruktskål som jag har gjort iordning här hemma. Den är lättillgänglig att hugga in på om det är så att sötsuget skulle sätta in.

Ujuj, vad jag ser fram emot att kunna använda kläder som jag inte har kunnat haft på länge. Yeah, det är bara att köra järnet och fortsätta på denna målmedvetna väg..

Istället för att gratulera mig själv för att jag har gått ner dessa första tre kilo med en pizza, så har jag imorgon bokat in en halvtimmes massage. Det tycker jag är en mycket trevlig belöning!

Något som jag funderar en del på är ju det här med kärlek.. Är dagens tjejer och killar för kräsna i sitt val av partner? Jag tycker att det verkar vara så många singlar i vårt land.. Jag känner flera fina människor som är singlar, men dom har ändå så svårt att finna någon att bli tillsammans med. Hur kommer det sig? Ställer vi för höga krav på varandra?

Jag har själv varit singel en längre tid. Jag tycker att det är supertråkigt, men samtidigt vet jag att jag är så pass stark att jag klarar mig själv. En del människor verkar knappt våga vara ensamma. Så fort det tar slut med en person, så finner dom fort någon ny att inleda ett förhållande med. Fråga mig inte hur dom lyckas, men det gör dom. Frågan är om detta är bra eller dåligt? Jag kan tänka att det skulle kanske vara bra att vara ensam åtminstone ett halvår eller något sånt, för att hinna komma över sitt ex, hinna reflektera/landa och känna "att jag klarar ju faktiskt av att stå på egna ben. Jag behöver inte alltid ha någon vid min sida.." Själv måste jag få några månader på mig att komma över min senaste kärlek. Sen är det ju skillnad på om man är den som blev lämnad eller den som lämnade..  

Ikväll gjorde jag ett dejtingtest på Expressens websida (se adressen:  http://www.expressen.se/dejting/1.1216878/ar-du-krasen-flexibel-eller-desperat ). Testet heter "Är du kräsen, flexibel eller desperat?". Mitt resultat blev:  

"Du är en hyfsat flexibel dejtare som å ena sidan håller dörren öppen, å andra sidan ser till att fråga gästerna i ditt liv om legg innan de får komma in. Du kanske oroar dig för att inte hitta någon att älska, men du inser innerst inne att den rätta finns därute."

Jo tack, obotlig romantiker som man är så vill jag så jättegärna tro på att den rätte finns där ute. Jag har absolut inte gett upp. Flera av mina singelväninnor är kanonfina och då resonerar jag att om det finns underbara singelkvinnor, ja då måste det ju oxå finnas underbara singelkillar. Låter inte det logiskt?   Det gäller bara att ha turen att snubbla över dom.     

Om jag då fick spåna lite på hur min drömkille skulle vara.. Låt mig se... Godhjärtad, omtänksam, lättsam (men ska ändå kunna prata allvar), ha samma humor som mig, företagssam/kreativ, stabil och stå med båda fötterna på jorden. Sen vill jag ju gärna att vi har delade intressen, drömmar och mål här i livet. En klar fördel är ju om man strävar åt samma håll. Men det säger väl sig självt?   

Just för ögonblicket så känner jag att det är helt ok att vara singel. Jag fokuserar på mitt nya sunda liv istället. Beach 2010 - Here I come!   

Min väninna Agneta ringde och sa att hon jättegärna skulle vilja åka utomlands med mig i juni. Hoppas, hoppas, att vi kommer iväg!!!!!! Det vore kul om även min väninna Mia oxå kunde hänka. Men hon vill i första hand åka med sin kille, så vi får väl se om jag och Agneta får med oss henne eller inte.   

Nu är det nannedax! Det ska bli så skönt eftersom jag klev upp redan kl 7 imorse och gav mig ut på en långpromenad redan kl 8. Totalt har jag fått ihop 12500 steg under totalt två timmars promenerande. Så skönt! På tisdag kväll är det dax att bege sig till Viktväktarna och väga sig igen...

Med kärlek

Jenny

 

Patrik

8 februari 2010 14:16

Jag upptäckte idag att jag kunde komma i ett par byxor som jag inte kunde ha för 3 mån. sen. Detta tack vare danskurs + 2 km promenix varje dag från pendeltåget -> jobbet. Vårens kolonilottsjobb blir säkert också positivt...så vill du jobba fysiskt är du välkommen till mig när vårbruket börjar :-)
Fin fruktskål. Ananasen ser dock inte ut som man kan sitta i soffan och bara ta en tugga av den.
Tips på billig o bra massage är Axelsons gymnastiska institut.

Sen var det nästa, lite mer personliga del.
Ja säkert är många kräsna, både efter att ha blivit mer eller mindre brända samt att man kanske inte vill ändra sin egen livsstil alltför mycket. För mig är det iaf så (båda dessa anledningar).
Vidare kan det bero på att man vill göra karriär inom jobb eller kunna hålla på med sitt fritidsintresse fullt ut, så en partner skulle vara med "i vägen".

Här är mitt resultat från sidan.

"Du fick 20 rätt av 38 möjliga

Du är en hyfsat flexibel dejtare som å ena sidan håller dörren öppen, å andra sidan ser till att fråga gästerna i ditt liv om legg innan de får komma in. Du kanske oroar dig för att inte hitta någon att älska, men du inser innerst inne att den rätta finns därute."

...ja kanske det. Man kanske bäst känner sig själv... men kanske ändå inte.

Om man frågar killar, så har nog de flesta dina egenskaper på drömkille, men det finns säkert nyanser som man kan ha svårt att förklara.

Imorse var jag uppe redan kl 6.00 Skönt att det börjar bli ljusare. Ljust när man kommer till jobbet nu.

 

Patrik

8 februari 2010 15:18

Kommentar nr 2:

Jag skulle rekommendera dig boktipset "behöver jag din kärlek?" av Byron Katie, som handlar mycket om hur vi är i relationer och som kan ge nya perspektiv på dina frågor och funderingar.

 

Jenny "Ladyhawke"

10 februari 2010 09:58

Hellou P!

Idag lyckades jag oxå komma i ett par jeans som jag inte haft sen i sensomras. Så kul att ha lite fler brallor att välja bland. :-)

Tack för tipset om Axelsons. Jag vet redan om att dom har billiga elevbehandlingar där, men jag har inte kommit mig för att boka en tid och ta mig dit, tyvärr.. :-o Får se om det blir av i år kanske?

När det gäller killar så känns det som att jag av någon anledning har fallit för killar med problem. Mest psykiska problem.. Och jag vill så gärna kunna hjälpa dom, men dom orkar inte så dom gör slut istället. Men det är väl så att mår man inte bra själv, så är det svårt att ge av sig själv till ngn annan.. Och när jag ska försöka hjälpa så tar det ju mkt energi från mig med.. Därför vill jag väldigt gärna träffa en man nu som inte har så stora problem och som står med båda fötterna på jorden. Någon som jag kan luta mig mot och som jag är på samma nivå med. :-)

Tack för boktipset. Jag har köpt flera liknande böcker som handlar om relationer, psykologi och hur man får bättre självförtroende.. Men jag är urdålig på att läsa dom. Jag börjar, men sen tröttnar jag och läser aldrig klart dom.. ähum..

 

Patrik

10 februari 2010 21:27

Det gäller att inte läsa "ihjäl sig" vad gäller relationer. Man kan bli helt snurrig och varken veta ut eller in. Lätt att man samlar alla kloka ord och erfarenheter och försöker applicera dem på sig själv... vilket inte är så lyckat.

Killar/tjejer med "problem" - ja de finns överallt . Man ska nog definiera ordet "problem". De kan se det som ett problem och vice versa . Har flera verkliga exempel , men tar inte upp dem här. Viktigt är att man känner ett givande och tagande, så det inte bara är "energislukare". Där kanske man ska stanna på vän/bekantstadiet, Alla egenskaper (bra som dåliga) sitter i betraktarens öga/öra och alla tolkas olika. Gå på egna känslan, välj med hjärtat men stäng inte av hjärnan, är ett råd.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hellou!   Nu har Erik hunnit bli 15 månader och jag mår toppen! Har gått ner alla 18 gravkilon plus några extra kilon och alla fysiska och psykiska besvär är borta. Jippey!   Erik väger 12 kg och är 80 cm lång. Världens snällaste unge är han....

Hej!   Nu har Erik fyllt ett år! Stora killen kan inte gå själv ännu, men det är nog bara en tidsfråga innan han släpper taget och stapplar iväg på egen hand.   Han säger två ord: "den" och "där". Allting ska pekas på och så säger han den nä...

Hej!   Snart, om 22 dagar rättare bestämt, kommer min älskade son att fylla ett år. Ett år har gått sen mitt liv förändrades totalt och jag blev mamma. Det var jättetungt i början eftersom jag drabbades av förlossningsdepression. Idag hittade jag...

Morsning korsning!   Holy macaroni vad snabbt tiden går och vad fort lillskrutten utvecklas. Ja, jag vet att jag skrev det även i mitt förra inlägg men så är det verkligen. Nästa vecka fyller min lille pojke tio månader. Han har upptäckt att geno...

Hellou!   Jag är ensam hemma just nu. Är tyvärr förkyld och har nackspärr. Även om det finns en del städande som jag skulle behöva göra, så är det bara att strunta i det och sitta ner och ta det lugnt. Klarar ju inte av att göra något när huvudet...