Hej!

Efter jobbet idag mötte jag upp min bonus-farmor Ade som jag har berättat om tidigare i min blogg (läs bl.a inlägget från den 12 augusti år 2008). Hon stod och väntade på mig utanför min arbetsplats. I helgen fyllde hon år men jag hade inte möjlighet att träffa henne då, utan vi bestämde att vi skulle träffas och äta middag på restaurang idag.

Äntligen fick jag tillfälle att prova på restaurangen Fräcka Halvpannan på Söder som min väninna Zandra rekommenderat mig vid flera tillfällen. :-)

Jag hade för säkerhets skull ringt till restaurangen i förväg och bokat bord. Optimisten Jenny trodde att vi skulle hinna dit en halvtimme efter att jag slutat mitt kneg. Tjena hejsan, vad jag bedrog mig. Jag hade inte räknat med rusningstrafiken i vår huvudstad. Bussen segade sig fram verkligen.. Jag var tvungen att ringa till "Halvpannan" och tala om att vi satt fast i trafiken. Till slut kunde vi kliva av bussen på Åsögatan och vandra vidare till matstället. Ähum, jag måste ha haft tillfälligt fel på synen för jag råkade ta fel på husnumrena så vi gick åt hel fel håll på Bondegatan (där restaurangen låg). Jag tyckte synd om min gamla 85-åriga bonus-farmor som fick traska på en bra sträcka i och med mitt schabblande. Hon har ju haft en hjärtinfarkt i höstas så hon är inte lika rask i stegen som tidigare. Jag kände mig lite stressad eftersom vi vid det här laget var 45 minuter försenade till bordsbokningen.. Fint folk kommer sent, är det inte så? ;-P

Här är bonus-farmor Ade..

Det fanns fortfarande platser kvar på restaurangen när vi kom. *puh* Vi satte oss ner vid ett av fönsterborden och började pladdra om det senaste som hänt i våra liv. Jag tog fram min gamla kamera. Min nya jättesuperfina kamera blev ju snodd häromdagen som ni kanske minns? För tillfället, tills jag skaffat mig en ny, fick den gamla kameran duga. :-) Ade provade att ta ett kort på mig.. Hon är inte van vid den nya uppfinningen digitalkamera så hon tittade på den lilla kameraskärmen med ett öga precis som man gjorde förr i världen när man hade ett titthål som man kikade i. Det såg lite roligt ut. Man såg ju egentligen ypperligt på skärmen med båda gluggarna vettja. *smile*

Den trevliga servitören kom in med grillspett av Flat Iron beef, som är en ny stycknings detalj från Nebraska och Florida. Tack vare specialkosten korna får de sista månaderna är köttet extra saftigt och smakrikt. Spetten serverades med husets bearnaise och färska pommes.

Detta käk var delikat tyckte både jag och Ade (som hade valt samma som mig). Oxköttet hade en annorlunda god smak. Inte dumt, inte dumt. :-P Jag hjälpte Ade att äta upp det som inte hon orkade, snällt va? ;-)

Vilket matvrak jag var denna kväll.. Jag brukar inte orka med efterrätt, men jag kunde inte låta bli att beställa in en kladdkaka till efterrätt. Mitt sockersug var enormt efter varmrätten, så därför blev det en extra kaloribomd i form av kladdkakan. Här kan ni se vad tjusigt efterrätten var upplagd.

Det slank ner som en skit i en länsman. Swoop sa det bara. Riktigt mumsigt. :-P

Det var trevligt att träffa farmor Ade igen. Hon var dock ganska deppig för hon har fått ögonsjukdomen Gula Fläcken och börjar få väldigt svårt att se.. Måtte hon bara inte förlora synen helt och hållet! *håller tummarna*

Over and out

Yo´!
 
Tänkte att jag skulle fortsätta att berätta om min dansvecka i Malung. :-)
 
Det tog mig och Mia tjugo minuter att promenera till Orrskogens Folkets Park där dansen ägde rum. Jag har varit här tre gånger tidigare, första gången var 1999. Mia däremot har varit här en gång förut. Det var en välbekant syn som mötte oss när vi kom fram. Här är entrén till dansen:

Totalt kom det 3382 besökare första kvällen. Wow, vad mycket people tänker kanske ni nu? Kan avslöja att första kvällen kom det minst antal besökare. På onsdagen slogs det publikrekord: 7592 pers!! Man behövde verkligen inte känna sig ensam. *ler* Folk i alla åldrar var på plats, från barn till pensionärer. Det fanns inte så många barn dock, några stycken bara. Här är den, enligt mig, absolut sötaste besökaren. ;-D Vilken liten goding!

Vi dansare hade totalt fem dansgolv att shejka loss på. Jag höll mig mest på bana 3 där modernbanden spelade. :-) Uj, vad mycket jag dansade må ni tro! Mina fossingar började knorra redan första kvällen. Skavsåren som jag hade fått under dansveckan på Öland hade inte hunnit läcka ännu.. Och nu bildades det fler onda blåsor, ajaj. Redan andra kvällen, på måndagen, grimaserade jag för varje steg jag tog. Nä, det gick bara inte att dansa längre! Snyyyft vad tråkigt! Jag provade att sätta på mig ett par andra dansskor som jag hade med mig, men dom gjorde det bara etter värre.. :-(

Jag stapplade fram bland människorna som vandrade runt på dansbane-området.. Tårarna höll nästan på att komma.. Hur skulle jag nu kunna dansa resten av veckan? :-o

Rätt vad det var gick jag förbi en ängel med stånd. Nä, jag menar att jag gick förbi en ängel som stod i ett stånd! Jag säger ängel, för det visade sig att han var min räddande ängel. :-P Mannen stod i ett stånd där dom sålde dansskor, m.m Han tittade bekymrat på mig och frågade hur det var fatt. Jag berättade som det var. Han sa åt mig att sätta mig på bänken och ta av mig skorna, så skulle han spraya på plåsterspray på mina tår.

Oh-no tänkte jag och började rodna. Ni kan ju tänka er själva, efter att ha dansat en massa kvällar i mina dansskor så luktar det, vid det här laget, inte rosor och lavendel när man tar av sig dom. Ujuj, om jag tar av mig skorna kommer jag ju att ta kål på min räddande ängel! Han kommer säkert att falla död ner av den hemska odören! Jag såg redan tidningsrubriken framför mig: "Ondsint danstjej mördar intet ont anande skoförsäljare med tåbira".. Hua, vad sorgligt! :-S

Jag var tvungen att ta tjuren, eller rättare sagt ängeln, vid hornen och berätta att det inte luktade så gott om mina fossingar. Han sa att det inte gjorde något. *ler* Han sprayade på sån där plåsterspray på mina lilltår som var blåsfulla (alltså tårna var fulla med blåsor)! Sen gav han mig ett paket med speciella nylonstrumpor som skulle lindra friktionen i skorna. Jag sa att jag inte hade några pengar på mig, men det gjorde inget. Han sa att jag kunde betala vid något annat tillfälle. Vilken snälling!

Här är ett kort på min räddande ängel. Det är han som står i mitten. :-)

Jag återvände efter ett tag med pengar som jag hämtat och så betalade jag för strumporna plus att jag köpte en sån där sprayburk. Dagen därpå gjorde jag och Mia ett besök i hans skoaffär och köpte oss varsina par nya dansskor. Mina nya dansskor var grymt sköna må ni tro! Dom, i kombination med Compeed-plåster från Apoteket, gjorde att jag kunde dansa resten av veckan utan större problem. Suuperbra!! :-D

Nu hinner jag inte skriva mer! Fortsättning följer.. :-)

Gud vad jag älskar min handväska. :-P

Den har jag med mig nästan vart jag än går och om jag någon gång mot förmodan inte har den med mig så känner jag mig naken. Känner ni igen er? Ja, det är ju inte så vanligt att killar bär handväska, men ni tjejer känner kanske igen er? :-)

I min väska har jag mitt survival-kit kan man säga. *ler* Den är fullproppad med allt möjligt såsom nycklar, plånbok, ett lypsyl, två olika läppglans, nagelklippare, nagelfil, astmaspray, huvudvärkstabletter, solglasögon, tandpetare, mobilen, en spegel, mascara plus diverse annat smått och gott. Jag kan knappt förstå hur killar klarar sig utan handväska? Gör ni det, tjejer?

Peppar, peppar, jag har glömt min kamera vid några tillfällen, men min handväska har jag stenkoll på. Det räcker med att jag går några få meter, så känns det tomt om jag inte har handväskan hängandes över axeln. Denna väska är en gryymt bra uppfinning! Me like a lot. :-D

Man kan ha både det ena och det andra i väskan. En voffsing till exempel..

Min handväska är inte så stor men den har många fack där jag kan sära på mina pinaler. Plånboken och mobilen i ett fack, mediciner i ett annat, nycklar i ett tredje och SL-kortet i ett fjärde. Superbra verkligen. *tummen upp*

Handväskorna finns ju i alla möjliga färger och storlekar. Här har jag hittat en väldigt annorlunda handväska när jag sökte runt på nätet. Kan denna väska vara något för dig kanske? ;-)

Här är lite fakta från tidningen Allas:

"- Max två kilo får handväskan väga, säger Birgitta Häggmark som är leg arbetsterapeut på Södersjukhuset i Stockholm. Annars drar man gärna upp axeln under örat för att den inte ska halka ner och så får man en snedbelastning som kan ge inflammation och värk i nacke och axlar. Håller man en för tung väska i handen eller på armen kan man få ont i fingrar och i handleder. Och är väskan väldigt stor, tung och otymplig så att man måste hålla ut den från kroppen för att den inte ska slå i benen hela tiden finns det risk för tennisarmbåge.

Allra bäst är en handväska i form av ryggsäck eller att bära handväskan i en lång axelrem tvärs över bröstet, då fördelas tyngden jämnt och man minskar risken för skador. Ryggsäcken är dessutom en moderiktig investering i sommar.

- På ryggen kan man bära ganska tungt, lite beroende på hur vältränad man är förstås, säger Birgitta som själv har sina tillhörigheter i en ryggsäck."

Kram: Jenny

Hej mina vänner!

F´låt för att jag inte har skrivit på ett tag. Som jag nämnde tidigare händer det så mycket i mitt liv just nu. Ibland kan det vara riktig stiltje på upplevelse-fronten, sen kommer det perioder när det händer mucho cosas. En sån där intensiv period är jag inne i just nu uppenbarligen. Men det är ju jätte-roligt! Jag går runt och bara myser. :-P Svävar runt på mina må-bra-moln och tycker att livet leker. *ler stort*

Men det är tråkigt att jag inte hinner skriva om allt jag är med om här i bloggen. Men så fort jag bara får tid över ska jag ta igen förlorad bloggtid!

Här är en rolig historia:

17 blondiner väntar utanför en nattklubb.
En kille kommer förbi,

- Varför står ni här och väntar, varför går ni inte in?

En av blondinerna svarar,

- Vi väntar på en till, man måste vara 18 för att komma in.

Hej på er!

Jag blev så glad när jag ringde till pizzerian idag. Det visade sig att dom hade kvar min kasse där! Ni vet den som jag råkade glömma där igår.

Efter jobbet åkte jag dit för att hämta påsen. Min jeansjacka och min bok låg kvar där i, men min nya Canon-kamera var borta. Någon hade snott den.. Så nu är jag jätte-ledsen. Min älskade kamera som jag brukar ta kort med var och varannan dag.. Jag vet att jag får skylla mig själv som glömde kassen, men jag blir besviken på den oärliga människan som snodde med sig kameran. Buhuu! *snyft och stön*

Jag orkar inte skriva om Malung just nu.. Luften gick lixom ur mig..

Kramis från mig..

Puh!

Puh är det rätta ordet. Vid midnatt igår skulle jag lägga mig och läsa min nya bok som jag hade köpt. Boken var putz weg gegangen! Jag letade runt i min lägenhet. Ingen bok någonstans. Sist jag hade boken låg den i en påse tillsammans med min jeansjacka och min älskade digitalkamera. Och om jag minns rätt så höll jag senast i den påsen när jag väntade på min pizza som jag skulle ta med mig hem från pizzerian i centrum igår. Woups! Jag mååste ringa till pizzerian sen idag och höra om dom möjligtvis har påsen med mina grejor.. Nu blir jag ju lite orolig. Jag brukar hålla bra reda på mina grejor, men faktum är att jag råkade glömma kvar min kamera på en restaurang i Malung nu på semestern oxå! Cyklade tillbaka till restaurangen dagen därpå och lyckades få tillbaka den. Tur verkligen! Hoppas jag har tur även denna gång..

Idag glömde jag att sätta på mig min underkjol. Så nu sitter jag på jobbet med en vääldigt genomskinlig kjol. Haha, hoppas att man inte ser igenom allt för mycket. Vem vet, killarna kanske uppskattar det? *fniss*

Klockan är inte ens tio på morgonen och jag har redan hunnit med ett riktigt motionspass. Det ni! Ett ofrivilligt sådant förstås.. Vd-sekreteraren har semester här på skivbolaget där jag jobbar, så jag fick rycka in och hjälpa vd:n med ett viktigt möte. Mötet hålls i ett konferensrum som ligger låångt bort åt tjotahejjti i kontorslokalen. Köket ligger så långt bort från detta konferensrum som det bara går att komma. Jag har kutat fram och tillbaka med brickor fulla med te- och kaffetermosar, koppar, glas, servetter, bullfat, fruktfat, vattenflaskor, m.m. Klumpedunsen Jenny lyckades snubbla över tröskeln in till konferensrummet. Alla glas och vattenflaskor på brickan ramlade omkull. MEN jag hade tur i oturen, ingenting gick sönder! *drar en lättnadens suck* Däremot förde jag en himla massa oväsen när jag snubblade och försökte balansera brickan med alla glas och flaskor. Vd:n kom och frågade om det gick bra. Det var lite pinsamt. :-o

Nu sitter jag på min kontorsstol och pustar ut. Vad käckt att man har fått en mindre smickrande svettfläck längst ner i slutet av ryggraden utanpå blusen. Jaja, det torkar ju. Vd:n blev iallafall jättenöjd med min framdukning. *smile* Till lunch har jag beställt sallader till mötesdeltagarna. Det blir nog bra. :-)

Over and out!

Men då! Har ni råkat ut för att ni har skrivit typ ett långt mail och sedan råkat komma åt en knapp och raderat allting?

Så var det för mig idag.. Jag hade suttit och skrivit ett långt blogginlägg om Malung på jobbet. Ja, jag vet att jag borde ha jobbat, men det var kolugnt och jag satt ändå bara och rullade tummarna.. Var nästan klar och höll på att läsa igenom det jag skrivit en sista gång innan jag skulle publisera det. Då hände det som inte fick hända.. Jag råkade komma åt en knapp med musen och VIPS var heela det långa blogginlägget raderat. Poff, totalt vanished! Jag satt där och bara stirrade på skärmen. Hade någon sett mig just då skulle dom ha trott att jag sålt smöret och tappat stålarna. Suck och stöön vad tråkigt.

Jag hoppas att jag hinner skriva om det imorgon. :-)

Nu är det nanna-kudden som gäller.

Goodnight everybody!

Tjaba´! Tjena! Hallå där!

Kommer ni ihåg att jag berättade för er att jag tillbringade en av mina semesterveckor på dansvecka i Malung - Världens Enda Krammärkta Dansarrangemang? *fniss* Jovisst sörrni, jag och min bästa väninna Mia spenderade en jätterolig vecka där uppe i vackra Dalarna. Det är vi två som sitter i solstolarna här ovan och softar och har det fetagrymt bra! Jag tänkte ta och berätta lite om hur veckan var där uppe. :-)

Jag hämtade upp Mia med min bil söndagen den 12 juli. Jag har konstaterat denna sommar att jag är superdålig på att packa lätt.. Det var faktiskt tur att det bara var jag och Mia som skulle åka i bilen. Hela bakluckan var full med diverse väskor, solstolar, stövlar. Och som ni ser lyckades vi även proppa hela baksätet fullt oxå!

Vi fick med allt - trodde vi. Längs med vägen kom vi på att vi hade glömt att ta med oss cd-spelaren som vi hade tänkt att poppa musik med. Mia kom underfund att hon hade glömt underlakan till sängen och en jacka som hon kunde ha på sig på kvällarna efter dansen. Oups, jaja det var ingen idé att vända. Vi fick klara oss utan dom prylarna helt enkelt.

Vi kom inte så långt förrän våra magar kurrade i kapp. LUNCH! - skrek våra kistor. Vi körde in i Kallhäll och stoppade i oss varsin tunnbrödrulle från korvmojjen där. Mia spillde på byxbenet..

Tihi, kan avslöja att det är inte första gången Mia spiller på sig när vi är på semester. Här är bildbevis på att hon har spillt på benet förut. *ler*

Ser ni fläcken på hennes byxor? Kortet är från när vi campade på Gotland år 1995. Mia då! *fnissar*

Efter några timmar anlände vi till Malung. Vi hyrde in oss i ett stort gammalt hus från 1910. Den lilla armviftande människan ni ser framför kåken är undertecknad. ;-)

Första halvan av veckan hade vi nästan hela huset för oss själva. Det var bara jag, Mia och två tjejer från Värmland som camperade ihop. Jag och Mia fick bo kungligt må ni tro. Vi fnissade och sa till varandra att vårt rum såg ju ut som en riktig bröllopssvit. Wow, vad romantiskt, eller hur? Men var fanns våra brudgummar kan man ju fråga sig? *smile* Vi väntade hela veckan på att dom skulle dyka upp.. men dom kom aldrig. *skojar friskt*

Visst ser rummet tjusigt ut? Efter några dagar var det inte lika fashionabelt.. Som ni vet hade vi med oss "lite" grejor.. Håll i er, efter några dagar såg det ut så här i vårt rum:

Ujuj, det är nästan så att man skäms lite.. Men det var ju bara jag och Mia som såg det. Jaa, osså ni oxå nu förståss.. ;-P

Efter att vi gjort oss hemmastadda i vårt nya rum på söndagskvällen, gjorde vi oss iordning för dansen. Det är så kuul att dansa! Men det har jag ju sagt några antal gånger förut. Ni som är mina trogna läsare har väl blivit alldeles såriga i öronen vid det här laget av att höra om allt mitt danseri. Eller jag menar att ni har blivit såriga i ÖGONEN av att läsa om 'ett. *ler pillemariskt*

Dansveckan i Malung. Så här stod det i Aftonbladet..

Kramgo fest i Malung.

40 000 trängs, dansar och svettas.

Dansband är riktigt hett.

Och dansbandsveckan i Malung är större än någonsin med fem nytalkade dansbanor, 61 dansband och 40 000 danssugna besökare från hela landet.

Aftonbladets utsände rapporterar direkt från dansgolvet.

”Dansbandskampen” i TV förändrade allt. Dansbanden som alltid hållit landsbygden och Finlandsfärjorna i ett järngrepp, men som aldrig erövrat storstäderna, blev plötsligt accepterade överallt.

– Tack vare ”Dansbandskampen” har många vågat testa på och märker att de gillar det, säger Petter Mårtensson, 26, från Strängnäs som är här för första gången och som redan hunnit byta tröja två gånger.

För det är svettigt och det är proppfullt på alla dansgolv. Och i festivalområdet. Men knappt några berusade människor.

Kön till vattenkranen är längre än till öltältet. Alkohol och dans hör inte ihop, säger alla man frågar.

– Vill du veta vem det är som verkligen är här för att dansa, titta på deras skor och på vem som dricker vatten, säger Therese Hansson, 25, som är Petters danspartner.

Läs hela reportaget här. :-)

http://www.aftonbladet.se/wendela/ledig/article5508762.ab

Nu måste jag krypa till kojs. Hinner tyvärr inte skriva mer nu..

Jag fortsätter att blogga om Malung imorgon. *ler*

Natti natti allihopa! Kram från Jenny