Idag har det varit en tung dag. Min styrka och mitt positiva humör har hamnat på sniskan idag kan man säga.. Varför då? Hmm.. jo, orsakerna har varit flera. Dels blir man ju lite down över att inte få njuta av solljuset. Jag har tittat ut genom fönstret på jobbet och möts av en grå-disig och regnig värld i flera dagar nu.. ja till och med i flera veckor. Ett himmelrike för lite sol och värme!

Sen har jag haft något som jag inte brukar lida av ofta, nämligen huvudvärk. Det kan tynga ner dom flestas humör tror jag.. Igårkväll somnade jag redan kl 20(!) och sov totalt nio timmar. Är förvånad över mig själv. Jag vet inte om jag någonsin somnat så tidigt förut? Förutom huvudvärken har jag varit frusen och haft värk i axlarna under dagen. Undras om jag har någonting på g? En förkylning eller något?

Eftersom jag har kännt mig ganska yngklig idag, så har jag till råga på allt kännt mig ensam och kramsjuk. Och så mitt upp i allt så skäms jag över att känna behov av någon. Jag skäms över att tänka deppiga tankar. Av någon anledning känns det som ett nederlag. Och inte vill jag beklaga mig heller, för det är ju inte roligt att behöva läsas av andra tänker jag..

Men vad vore man om man inte hade känslor? Oavsett om känslorna var av positiv eller negativ karaktär? Man vore en väldigt tom och intetsägande människa om man förträngde sina behov och känslor.. 

Jag är bara en människa.. OCH det är inte så bara. Man får ha sina ups and downs. Jag kan inte vara superwoman varje dag.

Imorgon är en ny dag. Imorgon kanske solen tittar fram? Imorgon kanske det inträffar något som blåser bort mina sorgsna tankar?

Vet ni vad jag tror innerst inne? Jag tror faktiskt på en ljus morgondag!

En varm kram till den som behöver från lilla mig..