Alla glada pensionärer och lilla jag har hoppat och skuttat runt på dagens gympapass på Friskis & Svettis. Vi har gymnastiserat så att svetten har lackat må ni tro. Det var samma baspass som jag var på för en vecka sen. Den här gången fick jag inte med mig någon kompis. Det var en annan instruktör som hade ett jobbigare pass och mycket roligare och mer medryckande musik än förra veckan. Bland annat spelade han en Linda Bengtzinglåt, Imperiets "Märk hur vår skugga" och den fina balladen med Lars Winnerbäck och Miss Li "Om du lämnade mig nu". Uj vilken svagis jag är när det gäller att göra armhävningar! Det är ju nästan skämmigt vad klen i armarna jag är just nu. Men jag är ju bara i början av min träningskarriär, så vi får väl se hur pass bra jag presterar om några månader. ;-)

Idag har jag även varit ute själv och promenerat. Kom fram till det högsta berget i min kommun. Blev sugen på att gå upp längst upp till toppen och titta på utsikten. Sagt och gjort, jag klättrade med bestämda steg upp tills jag stod på bergets platå. Det är verkligen underbart att vara ute i naturen. Jag stod där alldeles själv och njöt av den fina utsikten som sträckte sig åt alla håll. Allt var stilla. Jag kände mig lite ensam där jag stod. Det finns någon som jag saknar.

När jag påbörjade min promenad var inte tanken att jag skulle bestiga ett berg. Speciellt inte ett snötäckt sådant. Jag hade denna dag satt på mig ett par gympadojjor. Nu började den knepiga nedstigningen iförd gympaskor. Det var halt och det gällde för mig att hålla tungan rätt i mun. Oh-oh, shit vad halt det var på sina ställen! Ena sekunden stod jag lodrätt... i nästa ramlade jag pladask på rumpan med benen i vädret. AJ, min häck! Snabbt upp igen. Tittade mig omkring för att se om någon hade sett mig. Jodå, några ungar som åkte snowracer tittade på mig där nerifrån. Jag tog några steg till och.. Tjong! så låg jag där igen och sprattlade som en fisk som hoppat ur sitt akvarium. Jag kom fort upp på benen och hasade och stapplade ner den sista biten. Vet ni vad.. Jag känner någon som är öm om rumpan nu.. Jag kommer troligen att få ett högst osexigt blåmärke där. Men det är smällar man får ta om man leker bergsbestigare i gympadojjor. ;-P

Tog förresten några kort när jag stod högst upp på berget..

Igår sa mamma att hon tyckte att jag inte passade i min nuvarande frisyr. Tack för den passningen. Mamma kan vara väldigt uppriktig ibland. Vad ska jag göra åt min frisyr då? Jag håller ju på och försöker låta håret växa ut.. Skulle vilja ha sånt där långt hår som alla killar verkar tycka om.. Mamma tycker att jag passar bäst i kort hår. Själv skulle jag vilja ha långt hår, men jag vet inte riktigt om jag har rätta hårkvalitén för att ha riktigt långt hår.. Här under kan ni se ett kort på när jag var korthårig och ett när jag var ganska långhårig.  

Nu ska jag diska och sedan softa i tv-soffan.

Kramkalas på er! :-D