Jag strävar efter att vara stark och självständig. Jag försöker i alla fall så gott jag kan. Men det är långt ifrån alltid jag lyckas att vara det. Ibland känner jag mig ensam och hjälplös. Det känns nästan som ett nederlag att erkänna det. I dagens samhälle ska man vara duktig, effektiv och kunna så mycket. Är ensam stark? Det är bra att som tjej kunna sånt som egentligen tillhör manliga kunskaper/färdigheter. Jag kan en del.. och med hjälp av nyfikenhet och envishet lär jag mig ännu mer. Men ibland står jag där helt handfallen. Kunskaperna eller styrkan räcker inte till. Då känner jag mig ensam. Önskar att jag hade en man vid min sida som jag kunde rådfråga eller som kunde hjälpa mig. Ibland är det inte bara praktiska saker jag behöver hjälp med.. Ibland känner jag mig bara ensam.

Utanför blåser stora snöflingor runt i luften. Det var inget skönt väder att vara ute i. Men jag tog en promenad själv förut idag. Hade Onoff-affären som mål för jag skulle byta en laddningssladd som jag hade köpt fel. På vägen slank jag in till Kejsaren och åt lite mat. I förmiddags ringde jag till Malungs Turistbyrå för att kolla om dom hade något ledigt boende till Dansveckan där i juli. Men det var redan fullbokat. Har fyllt i blanketter för att byta till en billigare A-kassa och även fått iväg ansökan för att öppna konto hos Akelius som har över 5 % sparränta. Många bäckar små.. gör att man kan få några extra slantar. :-) Sen var det då mitt nya bilbatteri. Det ligger fortfarande kvar i bakluckan på min bil. Jag vet att jag borde byta och sätta i det nya batteriet, men… det har inte blivit av.

Kramar från mig (som inte alltid är så stark..)