Vanmakt, Frustration och Rädsla!

Nu har jag ju ett tag kvar tills jag blir gammal och pensionär. Men, hjälpe mig för att behöva leva mina sista år utan stimulans, sällskap och umgänge och med vetskapen om att vara en börda för samhället. En börda som inte ska prioriteras eller ges några extra förmåner..

Har nu sett på Uppdrag Gransknings programserie med reportage om äldreomsorgen. Dom visade ett avsnitt förra veckan och så det sista nu ikväll.

Jag blir så ledsen när jag ser hur dom gamla blir behandlade! Tårarna sprutar och mascaran rinner längs med kinderna på mig. Varför ska det finnas så lite pengar och resurser åt dom gamla? Varför förvandlas samhällenas äldreboenden till Förvaringshus? Varför ska den personalen som finns kvar inom äldrevården, efter nedskärningarna, behöva vända ut och in på sig själva för att räcka till åt alla som behöver få sina elimentära behov tillgodosedda? Ett vårdbiträde eller en undersköterska har inte åtta eller tio armar som en bläckfisk har, han eller hon har dessvärre bara två..

Jag blir rädd och får nästan ångest när jag tänker på hur det är att bli gammal och inte kunna klara sig själv.. Vara tvungen att bo på ett ställe där det finns för lite tid för att någon ska hinna umgås med en. Nej, nej säger jag! Jag vill inte dömmas till en ålderdom där mina dagar endast består av att vakna, äta, sitta och titta, kissa, äta, sitta och titta lite mer, äta, kissa, borsta tänderna..för att slutligen få sjunka in i drömmarnas värld i sängen. Tänk om man känner att drömma är det roligaste man upplever i sin tillvaro? Hu, vad trist det vore..

Kan inte dom människor i samhället som har pengar i överflöd skänka bort en del av sina tillgångar till äldreomsorgen? Så att dom äldre får en drägligare tillvaro på ålderns höst.. Dessa äldre människor har ju sett till att vi yngre har kommit till världen och dom har lärt oss allt dom kan. De har ju dragit sina strån till stacken och arbetat hela sina liv. Ska dom inte unnas att få uppleva glädje och stimulans under sina sista levnadsår? Även om det så bara vore att någon kunde få tid över att hinna sitta ner vid deras sida, hålla deras hand, ge dom en kram och lyssna och prata..

Jag känner mig rädd för att bli gammal när jag ser hur det kan vara på många av landets äldreboenden idag..

När kommer min rädsla för att bli gammal att försvinna? När blir det bättre tider för pensionärerna? Jag skriver när, för jag hoppas på att en förändring till det bättre kommer att ske. För det blir väl bättre? Jo, det måste det. Så här kan vi ju inte ha det..

Kram till er alla och en extra kram till alla äldre som mår dåligt från mig. :-)