Igår fick jag reda på att en konsultkollega på bemanningsföretaget där jag jobbar hade blivit erbjuden avgångsvederlag under tre månader och sedan sluta, alternativt förkovra sig genom olika kurser och gå en kurs i intervjuteknik. Min kollega, som heter Anna, har jobbat fem år för vår arbetsgivare. Jag har bara jobbat hälften så lång tid. Jag blev rätt byxis när jag hörde det.. Varför ville dom avskeda henne och varför har inte även jag blivit erbjuden avgångsvederlag??

Istället inträffade något helt annat idag.. En av konsultcheferna ringde upp mig i förmiddags och erbjöd mig ett långuppdrag i deras reception på huvudkontoret som ligger mitt i city. Av alla konsulter som dom har att välja mellan, så väljer dom lilla mig. :-o Hon som ringde sa att dom tyckte att jag gjorde ett sånt bra jobb. Hon sa även att hon tyckte att jag lät så trevlig i telefon när jag svarade! Ujuj, man tackar och bockar. *ler stort* Jag känner mig faktiskt riktigt hedrad.

Uppdraget börjar redan på måndag. Jag kommer att jobba heltid tillsammans med två andra receptionister, en kille (ovanligt med en manlig receptionist - men kul!) och en tjej. Ska bli riktigt spännande och intressant att se hur det är att jobba i den receptionen. För en gångs skull vet jag exakt vart min nya arbetsplats ligger. ;-) Jag kommer inte att jobba för något annat företag, utan på det företaget där jag faktiskt är anställd. Dom är verkligen mina egna kollegor. Strange feeling för en omkringhoppande konsult som jag.

Håll nu tummarna, alla mina läsare, att jag kommer att trivas där!! Det känns som att jag inte har så många andra val än att fortsätta på detta uppdrag, oavsett vad jag tycker om det.. Jag vill ju inte bli uppsagd. Dom ger mig ju en chans. I must take it.  

Det var ett år sedan jag hade ett längre uppdrag där jag jobbade heltid. Detta innebär mer pengar i plånkan. *tummen upp* Nackdelen är det geografiska läget. Centralare än detta läge går inte att komma. Mitt i smeten a´ la vår huvudstad. Och jag råkar ju ha en släng av shoppaholic-mani.. Gissa vad det kryllar av runt kneget! AFFÄRER! :-S Här gäller det att stålsätta sig. ;-P

Klem klem!

Tjolahopp!

Åh, va skönt, det är fredag idag! Hela långa helgen har man framför sig. :-P Och som inte det vore nog så slutar jag redan klockan 15 idag. Det känns riktigt soft och lyxigt! Att stänga receptionerna lite tidigare på fredagar borde alla företag göra. Det känns så härligt och uppmuntrande tycker jag. Hela veckan känns lättare om man får sluta tidigare på fredagen. Så upplever iallafall jag det. *smile*

Fniss säger jag bara, vilken man jag just träffade här i receptionen. Han hade nog en hel del pengar på banken såg det ut som. Runt 60-årsåldern, vitt hår och väldigt solbränd. Han var bara tillfälligt i Sverige (fast han kom ursprungligen från Sverige). Fick uppfattningen att han bodde någonstans i Alperna. Han brukade ha besök av några lärare (som jobbar på högskolan där jag jobbar just nu)i sitt hus därborta i Schweiz och nu tänkte han titta in här och säga hej till dom.. Solbrännan hade han anlagt i Rivieran (tyckte jag han sa) där han varit den senaste tiden. Ikväll skulle han äta middag på Operakällaren och sen skulle han upp till Ö-vik och spela golf med Foppa. Uj uj, vilket liv han lever!

Han tackade mig för god service, gav mig komplimanger och frågade om jag var gift och hade barn. Haha! Jag svarade att jag bodde ensam och inte hade några barn. Det kunde han absolut inte förstå. Vad är det för killar som inte inser vilken fin och trevlig tjej jag är. Hahaha! Ja, se killarna förstår inte sitt eget bästa. Det har jag insett för länge sen. *fniss* Men det sa jag inte till honom förstås. *smile*

Han föreslog att jag skulle gå till Stureplan på After Work idag efter jobbet. Han hade varit där igårkväll och det fanns jättemånga andra trevliga tjejer där menade han på. Jag tackade för tipset, men sa att jag skulle ha en mysig hemmakväll istället.

Tihi, vilka människor man träffar på ibland när man är receptionist som jag. Riktig skoj faktiskt. :-)

På 70-talet klippte min mamma ut två roliga historier ur en tidning. Hon sparade dessa för hon tyckte att dom var riktigt roliga. För tio år sedan kopierade jag hennes gulnade lapp. Under tio års tid har jag haft denna lapp ihopvikt i min plånbok. Vid flera tillfällen har jag tagit fram lappen och läst upp dessa historier vid olika tillfällen för vänner när man haft lite strötid. Det har varit uppskattat. Efter att ha legat i min plånbok nu i tio års tid, håller den slitna lappen nästan på att vittra sönder. Nu på morgonen har jag roat mig med att skriva av historierna i datorn.

Här kan ni, min läsare, oxå ta del av dessa gamla historier. Jag tycker att dom är ganska fyndiga. :-D Här är första historien:

Det var unga nygifta frun som skulle skriva av ett recept från radion, men eftersom hon inte var så kunnig, fick hon in två stationer samtidigt. Det ena var matprogrammet och det andra husmorsgymnastiken. Receptet fick följande utseende:

Höfter fäst och tag en kopp vetemjöl på axeln. På tå häv och knäna böj samt vispa i denna ställning i en tesked gräddmjölk tills ni känner er svag i knäna. Andas därefter in en matsked bakpulver och ni känner att det spänner i lungorna. Tag en stekpanna och tänj kroppen tills ni står mitt för satsbrädan. Lägg i en klick smör och tag sats. Låt plinten brynas och böj er bakåt så långt som möjligt. Lägg er raklång på golvet och rulla ett ägg tills det kommer i kokning. Lyft pannan av elden och släpp den om tårna så att ni slappnar av ordentligt. Sätt högra handen på skärbrädan tag en köttyxa och bulta ut. Om ni kan, gör samma sak med höfterna. Sätt er själva på spisen och puttra i fem minuter. Samla ihop alla resterna och in med dem i duschen. Nu kan ni känna er nöjd med tillvaron.

--------------------------------

Och här är den andra:

En engelsk dam, som tänkte tillbringa sin semester i Nord-Tyskland, skrev ett brev till skolläraren i Osnebräck och bad honom hjälpa henne att ordna ett bra inackorderingsrum.

Efteråt kom hon ihåg att hon glömt fråga, om det fanns WC på stället och skickade därför ett brev med begäran om närmare upplysningar härom. Skolläraren, vars kunskaper i engelska var mycket nödtorftiga, hade aldrig sett eller hört denna förkortning. Han vände sig till prästen. Denna grubblade också över förkortningen. Då han hörde att damen var över 50 år, antog han att hon var en from kvinna som gärna ville veta var Wood Chapel (skogskyrkan) låg. Han skrev därför följande utförliga svar till den engelska damen:

Min nådiga.

WC i fråga ligger omkring 10 km från den gård, där ni kan få hyra rum. Det är beläget i en vacker barrskog och håller öppet varje tisdag och fredag. Detta förefaller Er kanske lite olägligt ifall Ni planerar regelbundna och kanske dagliga besök. Det kommer dock utan tvivel att glädja Er att höra, att många människor tar med sig matsäck och tillbringar hela dagen där för att verkligen få njuta av den vackra utsikten.

Då det kommer många besökare, särskilt under sommaren, vill jag råd Er att infinna Er i så god tid som möjligt. Utrymmet räcker dock i allmänhet till. Det finns omkring 80 sittplatser. Skulle Ni vara sent ute och alla sittplatser är upptagna kan Ni dock säkerligen finna någon ståplats.

Klockan ringer 10 minuter innan WC öppnas. Jag kan rekommendera Er att gå dit på tisdagarna, då vi har orgelackompanjemang. Akustiken är utmärkt och även de svagaste ljud kan uppfattas. 

PS. Min hustru och jag har tyvärr inte haft tillfälle att gå dit den senaste månaden, vilket vållat oss stor smärta. Ty vägen är alltför lång. DS.

------------------------------

Jag önskar er alla en trevlig helg.

Over and out and a hug! ;-)