Innan du hittar din drömprins måste du kyssa många grodor.. I mitt fall verkar det stämma. Inte visste jag att det skulle vara så svårt att finna ”den rätte”.. Jag är en hopplös romantiker som älskar att se romantiska filmer och läsa underbara böcker fulla av kärlek. Dessa filmer och böcker får mig att tro och hålla hoppet vid liv. Det måste finnas någon för alla - även för mig. Jag kan gråta floder när kärleksparet får varandra i slutet av kärleksberättelserna. Vilken otrolig lycka! Helt underbart. Jag gläds verkligen å deras vägnar. Är jag fjantig? Kanske det. Men sån har jag alltid varit, ända sedan jag lärde mig läsa och slukade min första kärleksroman. Det är som tur är få böcker som slutar sorgligt. Till exempel att den ene personen dör. Hu, det tycker jag är såå tråkigt.. Då kan jag gråta floder på grund av att det är så orättvist och vilja kasta boken all världens väg.

Det är just den stora kärleken som jag söker efter. Jag längtar efter att finna mannen som uppskattar mig för den jag är, mannen som kompletterar mig och som förstår mig. Mannen som respekterar mig och som inte sviker mig. Han måste finnas därute någonstans.. Jag tar inte första bästa kille som korsar min väg. Det är mycket som ska stämma och vis av erfarenhet blir jag mer och mer försiktig. Är det bra eller dåligt? Vet inte..

Dom två senaste åren har jag haft otur. Jag är en snäll tjej som har mycket att ge. När jag väl funnit en man som jag fått dom rätta känslorna för så har jag inte velat hålla igen. Då har jag gett allt och verkligen visat min uppskattning. Men det har visst inte gått hem hos dessa killar..  Det verkar snarare skrämma dom..?

Ska man behöva vara klurig och svårfångad? Nu för tiden verkar kärleken så komplicerad. I alla fall om man ska tro alla frågespalter och faktaböcker om förhållanden. Stämmer det att killarna vill ”jobba” för att få vad dom vill ha? Är man inte intressant om man är för lättfångad?

Måste dock tillägga att grodorna som jag har pussat på vägen har gett mig en hel del också. Det är också därför som det har varit svårt att glömma dom.. Ja, en del grodor förstår inte sitt eget bästa. *ler*

Nästa gång jag stöter på en groda på livets stig, så ska jag rycka den i svansen i stället. Tihi!