Puh! Jag är helt färdig efter den här arbetsdagen.. Det var min första dag på ett nytt företag där jag ska jobba hela veckan. Jag sitter själv i  receptionen och det märktes att folk var tillbaka från sina semestrar idag. Telefonen ringde hela tiden plus att jag skulle hjälpa kollegor och kunder som kom på besök. Omedvetet spände jag mig, vill så gärna göra ett bra jobb, så nu värker det i mina stackars axlar.

Vet ni vad jag känner för nu? Jag skulle vilja krypa ner i ett skönt varmt bad med badsalt i som doftar gott, nedskruvad belysning, soft musik, några levande ljus och kanske ett glas vin att smutta på.. Efter badet skulle jag vilja ha lite rygg- och axelmassage av en trevlig kille. Å efter massagen skulle jag kunna tänka mig en lång mysig go kram av denne kille. Mmm.. Vad vore man utan drömmar? Tyvärr har jag varken ett badkar eller en trevlig kille som vill gosa, så jag får väl knyppla en kofta eller sortera frimärken.. eller utföra någon annan härligt avkopplande syssla. ;-)

Himmel och pannkaka säger jag bara! Det var Fröken Rufsrufs som mötte mig i spegeln i badrummet i morse! Vad har jag haft för mig i sängen inatt måntro?!? Nä, så här kunde jag ju inte se ut vettja. Jag började genast skvätta vatten på håret, joxa i min superbra gel för permanentat hår, torka håret med handuken och avsluta det hela med lite hårspray för att stadga upp det hela. Sådär ja! Nu borde det se bra ut.. Jag ställde mig framför spegeln igen för att inspektera resultatet. AAAH! Nu såg jag inte ut som Fröken Rufsrufs längre.. Jag såg ut som Trollmor själv i egen hög person! Det är bara att inse: Jag har vad dom kallar för en bad-hairday idag. Jag hade inte någon mer tid att ägna åt håret, eftersom jag legat och dragit mig alldeles för länge.. Så idag sitter Trollmor i receptionen på det nya företaget som jag är uthyrd till idag. Ha ha! Hoppas att jag inte skrämmer folk alltför mycket. ;-D

I helgen har jag varit bortrest. Jag hälsade på en killkompis som bor på landet. Enligt mig bor han på ett av Sveriges finaste platser. :-D Jag tappade andan första morgonen när jag stod på hans farstukvist och tittade ut över landskapet. Synen som mötte mig bestod av vidsträckta ängar, en massa skog i fjärran som skiftade i olika gröna nyanser, höga trädtäckta berg som majestätiskt försvann långt långt där borta mot horisonten. Himlen var alldeles blå och solen värmde helt underbart. Det enda som hördes var småfåglarna som pippade i träden. När jag stod där och insöp allt detta fina, kände jag hur det pirrade i hela kroppen. Tänk att det kan finnas så fina platser som det här i Sverige. Jag fick sån energi, så jag var bara tvungen att springa barfota på det nyklippta gräset runt hela huset! Vilken härlig känsla! Att få vara så här nära naturen, slippa storstadens stress och bläiga avgaser. Det här kallar jag livskvalité! Jag passade på att njuta hela helgen och om sanningen ska fram så var det lite tråkigt att behöva åka tillbaka hem igen.. Får se om jag får tillfälle att hälsa på min kompis igen någon gång. Det skulle vara kul. :-)