Jag är kär i en fårskalle! Tihi

På lunchrasten idag när jag var ute och gick, kom jag fram till en fårhage där flera ullegrisar (får) betade. Ett får fick syn på mig och blev helt överlycklig verkade det som. Han satte genast av i galopp (kan ett får galoppera?) och tvärnitade vid stängslet framför mig. Vem kan motstå en sån gullig liten ullegris? Inte jag iallafall. :-D Jag började genast klia den bakom öronen och klappa den på pannan och kinderna. Några andra får ville oxå hälsa på mig, men det var det första fåret som fick mest uppmärksamhet av mig. Han var vit och hade stora bruna fläckar på kroppen. Han var jätte-gullig! Jag får ta och hälsa på honom igen någon gång.

Sen hälsade jag på en döing. En död snubbe som hette Kraus. Han levde under 1700-talets andra hälft. Jag följde en stenig stig i skogen och kom fram till denne Kraus-snubbens grav. Någon måste digga denne man för han hade en blomsterkrans på sin grav. Kraus.. hm.. måste googla honom..

"Joseph Martin Kraus, född 20 juni 1756 i Miltenberg am Main i Tyskland, död 15 december 1792, var en tysk-svensk tonsättare. Han var hovkapellmästare vid Kungliga operan. Han blev god vän med Carl Michael Bellman. Dog 36 år gammal, sjuk och utfattig. Kraus ligger begraven på halvön Tivoli (Solna) vid Bergshamra, hans vänner bar kistan över Brunnsvikens is. Det nuvarande monumentet med inskriptionen: "Här det jordiska af Kraus, det himmelska lefver i hans toner", restes 1846. Han hade själv önskat att få bli begraven där, då han ofta promenerade och njöt av området och dess utsikt. År 1992 etablerades Det Svenska Kraus Sällskapet."

Jaså där ser man. Nu vet man det. Det kanske var en medlem ur "Det Svenska Kraus Sällskapet" som hade lagt dit kransen på graven? Snubben Kraus kan du se en bild av här under. Inte för att du kanske är så intresserad, men ändå.. ;-)

Nu ska jag sluta mitt jobb för dagen. Måndagen är avklarad. :-D