Imorse satt jag på tåget på väg till jobbet. Jag hade sällskap av min bästis Mia. Rätt var det var så började det kittlas i snoken. Ah-Ah-Ah-Atjhoo! Pinsamt, snoret hängde runt kranen på mig. Fort fram med pappersnäsdukarna som jag till min lycka hade stoppat på mig innan jag lämnade lyan. Jag snöt mig både länge och väl för det kändes som att jag hade ett kilo snor i varje borre. Jag och Mia pratade ett tag till och nähe... tror ni inte att kittlet var tillbaka!! Försökte inte tänka på att det kändes som att någon viftade med en fjäder under näsan.. men det var ju döfött! Aaaatjhoo! Aaaatjhoo! Fram med fler näsdukar. Jag skojar inte, så där höll jag på hela vägen in till stan. Jag avverkade en mindre regnskog av näsdukar.. När jag kom till jobbet gjorde jag en grimas åt min egen spegelbild. Jag såg ut som en A-lagare med värsta röda kranen!! *stön*

Nu är det lunchrast och jag orkar inte gå ut och gå som jag brukar. Mitt huvud känns som bomull och det kittlas fortfarande i näsan. Min närmsta kollega som jag delar kontor med är rädd för att jag ska smitta henne. Hon tycker att jag låter jätteförkyld. Nä, vet ni vad, jag kan inte vara sjuk nu när det är helg. Jag tänkte ju dansa ikväll... Hm.. Det här snoreriet är nog övergående. *hoppas* Vi får helt enkelt se vad som händer och fötter ikväll. :-)

Har ni hört att Lasse Kronér ska bli årets julvärd på tv? På julafton är det han som får det stora uppdraget att tända ett ljus och hälsa Kalle Anka och hans vänner välkomna tebax. Jag vet att jag nu är 30 bast och jag vet att jag har sett på Kalle varje år så länge jag kan minnas.. Men detta faktum kommer inte att hindra mig från att sitta bänkad framför tv:n kl 15 även denna jul! En jul utan Kalle är ingen riktig jul, sanna mina ord. Mina favoriter är Askungens möss (coolt att kunna pricka nålsögat och föra genom tråden med hela sin arm!), Lady & Lufsen när dom pussas (haha, tänk så det kan gå när man suger på en spagetti!) och så Musse, Kalle och Långbens husvagnssemester (Långben är ju hur groovy som helst när han ropar bak till dom andra: Jag tog väl ner er lugnt och försiktigt va?).

Vet ni, när jag var litet barn försökte jag att konstruera en likadan anordning som Kalle har när han ska vakna i husvagnen. Jag knöt fast ett snöre i mitt täcke och den andra änden knöt jag fast runt skruven på baksidan av min väckarklocka (på den tiden hade jag ingen klockradio utan en sån där gammaldags väckarklocka). Jag var så stolt över min konstruktion må ni tro. Tanken var ju att täcket skulle dras av mig när jag låg i bingen. Men den funkade inge´ vidare. När klockan ringde och snöret började att snurras upp, ja då rörde sig väckarklockan mot täcket istället för tvärtom eftersom klockan var lättare än täcket. Haha! Vad knasigt. Men ni ska tänka att jag var ju bara ett litet barn. *fniss*

För att återkomma till Lasse Kronér, så tycker jag att han passar perfekt som julvärd. Han är snäll, trevlig och folkkär. :-)

Nu är det snyt-dax igen.

Krax krax på er!