Min blogg heter "AMOR VINCIT OMNIA" som betyder "Kärleken övervinner allt" på latin. Appropå kärlek har jag funnit en vacker sångtext till en ballad som Sonja Aldén framför. Sången heter "Du får inte"...

Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.

Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.

Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.

Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro

Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre,
än att du gör allt emot mig snart.

Kompakt tystnad. Huset sover. Jag öppnar ögonen litegrann och kikar på klockan som står bredvid sängen. De röda digitala siffrorna visar 07:26. Det är lördag morgon. Jag sluter åter mina ögon. För en vecka sedan låg jag bredvid en snygg man och njöt av hans närhet. Nu ligger jag ensam. Sängen är varm och skön. Funderar på om jag ska ligga kvar eller stiga upp. Igår kändes det som att jag hade en förkylning på gång. Jag känner efter lite… nej idag känns det bättre tack och lov. Jag stannade hemma från dansen igår. Var alldeles för utslagen för att åka iväg. Kröp i säng redan vid 22-tiden och slocknade som ett ljus. Trots att det var fredagskväll..

Funderar åter på om jag ska ligga kvar under det varma täcket eller om jag ska gå upp. Bestämmer mig för det sista alternativet. Jag känner mig underbart utvilad och tycker att det har sin charm att vara uppe när de flesta andra fortfarande sover.

Drar på mig ett par joggingbyxor, en t-shirt och en fleecetröja. Vinklar upp persiennen och blir alldeles hänförd. Världen som möter mig där utanför är alldeles vit. Årets första ordentliga snöfall har kommit. Jag öppnar balkongdörren och kliver ut.

Står där stilla och insuper det vackra vinterlandskapet. De stora snöflingorna liknar bomullstussar. De faller sakta och majestätiskt ner från himlen. Några faller från höger, några från vänster, andra singlar rakt ner och en del flyger lite upp och ner, precis som om de inte kan bestämma sig vart de ska någonstans. Luften är alldeles tjock med vita vackra flingor.

Det är fortfarande skumt ute. Precis som om natten inte vill släppa taget och ge plats åt den nya dagen. Snön ligger som ett täcke på marken och dämpar alla ljud. Det är riktigt tyst. Skulle nästan kännas som ett helgerån att ens våga bryta stillheten. Det känns som att naturen håller andan och är häpen över den nya årstiden som gör entré..

Minuterna går. Jag fryser inte. Det blåser knappt något alls. Jag känner mig glad inombords. Längtar faktiskt efter att få åka skidor. Skulle vara kul att ge sig ut på tur i naturen och ha med sig smörgåsar och varm blåbärssoppa. Eller varför inte sätta på sig pjäxor och slalomskidor och glida ner för backarna. Efter några timmars åkande ställer man skidorna utanför värmestugan och kliver in i den sköna värmen inomhus. Då skulle jag gärna beställa varm choklad med vispgrädde. I min värld hör slalomåkning och varm choklad med vispgrädde ihop.. Mums fillibabba. :-)

Jag vänder mig om och går in igen. Nu är den underbara helgen här. Om ett tag ska jag iväg för att få en 90 minuters helkroppsmassage. Visst är det synd om mig? *smile*    

Vinterkramar från Jenny!